söndag 24 juli 2016

Öland - första och andra dagen!

I mitten på juli for jag och Daniel och Folke och Blixten iväg till Öland. Daniels föräldrar har ett sommarhus där, och vi älskar Öland!

Det var ju Folkes allra första gång på Öland, och han var peppad. Senaste gången vi var där, i mars, så låg han i magen och kunde ju liksom inte uppleva Öland själv. Men nu var det dags!


Utsikten från mina svärisars sommarstuga är ungefär bäst: hästar, får och väderkvarn!



Vi åkte hemifrån tidigt och kom fram till Öland strax innan lunch. Vi mötte upp Daniels familj i Stora Rör för att äta lunch i hamnen där. Det var svinvarmt och vi såg bron.



Eftersom det var Daniels födelsedag (men han firade ju på lördagen) så kalasfikade vi i trädgården, i skuggan under körsbärsträdet. Folke ville filthänga, och vi sade inte nej till den excellenta idén!



Blixten njöt av friheten som en stor trädgård med gräsmatta innebär och jag vågade mig på några hopp på trampolinen.




Sen började min svärmor förbereda med middagen och klockan var sen eftermiddag och jag mådde sämre och sämre i vad som slutade i en sex-timmars kräks- och bajsfest. Jag mådde så fruktansvärt uselt och trodde ärligt att hela semestern var förstörd pga visste ju inte hur länge jag skulle vara sjuk. Men allra mest av allt gick mitt hjärta sönder för att jag inte kunde ta hand om Folke. Jag låg ute i lillstugan och grät och grät och saknade honom så mycket att det gjorde ont. Daniel bar in honom till mig när det var dags att amma och så gjorde vi det och direkt efter kräktes jag igen. Fy fan, jag får lätt ångest av att bara tänka på det. Det var hemskt.

Jag hade feber hela natten och dagen efter mådde jag bättre, men jag var ändå sjukt svag och vågade inte äta någonting. Men Daniel for iväg och köpte det enda jag ville ha - Coca Cola! - och det drack jag. När klockan började närma sig kväll så mådde jag lite bättre och jag och Daniel och Folke for iväg på en liten utflykt. Till Ismanstorps fornborg närmare bestämt. Som är vad det låter som. En svingammal borg som nu mest är stenhögar. Men balla stenhögar!




Det var fint och jag var matt och sen gick vi en liten promenad med Blixten och såg gamla lador och tjusiga blommor och mera hästar.




Vi åt grillade hamburgare (första maten på mer än 24 timmar och det var mycket gott!!) och sen gick vi och lade oss och det var dag 2.

tisdag 19 juli 2016

Det här med amning

Amning är typ mitt favoritämne just nu. Kanske för att det är en syssla som jag utför typ 100 gånger per dag. På ett ungefär sådär. Jag har tidigare nämnt att det för mig kändes som en självklarhet att amma. För mig, personligen, har det alltid känns som det självklara valet. Liksom, inte ens ett val. Om jag kan amma så ska jag göra't. Det har varit en inre (ganska omedveten dock) målbild. Att amma min lilla bebis. Jag har inte ens funderat på att ge ersättning. Men skulle det behövas av något skäl, så ser jag absolut inget problem i det. Det enda viktiga är ju att bebisen växer och mår bra, och det gör bebisar både på bröstmjölk och på ersättning.

Som tur var så gick det jättefint för Folke att förstå det här med amning. Där inne på förlossningsrummet så lades han vid mitt bröst och började snutta direkt. Sedan på BB så åt han riktigt fint. Han har alltid haft ett bra tag och mina bröstvårtor har mått toppen hela tiden (tack för det!). Amningen har nog gått ganska lätt för oss.


På BB kunde jag bara ligga ned, jag var både för yrslig och hade för ont för att sitta upp. Så vi liggammade hela tiden. Och sen när vi kom hem så fortsatte vi med det, för det var ju det som fungerade. Han åt jättefint. Om vi låg ned. När vi för första gången provade att sitta upp, så gick det sämre. Han ville inte ta tag alls, och blev väldigt frustrerad. Och jag likaså. Det kändes som en stor förlust varje gång vi "gav upp" med att försöka sitta och gick in till sovrummet och lade oss i sängen för att amma. Jag var även himla stressad för att amningen låg HELT OCH HÅLLET PÅ MIG. Mig, mig, mig. Daniel kunde inte göra ett dugg. Bara jag. Jag kunde vara helt avis på Daniel för att han slapp denna ångest. Så här i efterhand tycker jag det är himla sorgligt att amningen kändes så där jobbig i början. För det fungerade ju bra, när vi låg ned och så där. Han åt bra och gick upp i vikt. Men stressen! Känslorna! Det var jättejobbigt. Jag kände sån enorm stress över att det inte fungerade att sitta upp direkt. Jag såg framför mig hur vi blev fast hemma och aldrig kunde gå ut, för jag ville ju liksom inte ligga ned och amma ute eller hemma hos någon annan.

När Folke var en vecka eller två eller något sånt där så hade vi tränat bra på att sitta upp och det började fungera. (Ni hör ju, bara en vecka och jag var totalstressad! Det är banne mig inte lätt att vara nybliven förälder.)

Precis där i början, när vi kommit hem från BB, så kunde det ta himla lång tid innan Folke fick bra tag om bröstvårtan. När han väl fick det, så sög han bra och länge, men innan - herregud, så lång tid det kunde ta! Särskilt på nätterna var det otroligt jobbigt. Men som det mesta kring amningen för oss, så har det totalt ändrats och både han och jag har lärt oss massor och nu fungerar det finfint.


Nu har Folke hunnit bli tolv veckor och amningen fungerar hur bra som helst. Vi kan amma i alla möjliga ställningar: sitta upp och han ligger i min famn, ligga på sidan, jag ligger platt på rygg och han på min mage, han ligger platt på rygg och jag står på knä över honom, jag står upp och håller i honom, jag sitter upp och han sitter i mitt knä och så vidare och så vidare. Och vi ammar precis överallt. Där det behövs. I bilen eller på en parkering eller på ett kafé eller en restaurang eller utomhus på gräset eller på en bänk eller mitt på stan eller i en butik eller hemma hos folk eller på kalas eller precis var som helst. Jag har blivit otippat bekväm med att ta fram bröstet och amma. Det viktigaste är att bebis får äta och jag skiter ganska mycket i resten. Men det tog ett tag att komma hit, såklart! Inte tusan var det självklart att slänga fram bröna överallt. Det kändes tvärtom superkonstigt i början. Men det har gett med sig. Vilket känns så himla bra! Det har blivit mycket lättare att få till en bra amning utanför hemmet när de här känslorna av att blotta sig sakteligen försvinner. Bröst är så fruktansvärt sexualiserade i denna patriarkala värld, så givetvis kan det kännas jobbigt och konstigt att dra upp tröjan och ta fram ett bröst in public. Det är okej om det känns jobbigt. Men för mig har det släppt och det är jag himla glad för. Och lite tacksam. Till mig själv. För jag har verkligen kämpat med att amma exakt överallt och sett det som en bra utmaning att amma i offentligheten. 

Det känns så himla bra och samtidigt så weird att min bebis äter från mig, något som jag producerar. Och att det fungerar så bra. Han går upp jättefint i vikt och vi gör ett sånt bra jobb ihop, han och jag. Jag fullkomligt älskar att fånga hans blick när han ammar och bara *njuta*. Hur klyschigt det än låter. (Älskar givetvis också att titta på Morden i Midsommer medan vi ammar, herre min påve en kan inte ligga och stirra på en bebis hela tiden - särskilt inte på natten när bebisen i princip sover.)


Ett hett tips om en ammar och har frågor och funderingar eller bara vill veta mer om amning är att gå med i Amningshjälpens slutna grupp på Facebook. Åh, vad jag insuper information därifrån. Älskar den gruppen!

En söndag vid havet

Att bada är något av det bästa jag vet, så nu under sommaren vill jag ta varje tillfälle i akt att bada. Förra söndagen var det toppenfint väder, så då kom Björkis och Persson förbi oss och vi alla gick till vårt närmsta badställe för att fiska och bada.


Vi åkte inte båt, men vi tittade på folk som åkte båt (drömmen det vore att ha en båt!!). Björkis var rutinerad och hade med sig matsäck.



Blixten var mycket avis på matsäcken.


Daniel var pepp på att fiska.



*Coola_killar_86*


Jag slet snabbt av mig kläderna och njöt lite av att fladdra runt med bikinikropp (inte ofta i mitt liv som jag tidigare kunnat säga att jag njutit av att vara klädd i bikini!).



SÅ JÄKLA GÖTT I VATTNET. Persson var ypperligt badsällskap, och Blixten likaså!


tisdag 12 juli 2016

"Go girl, seek happy nights to happy days..."

Vissa sminkprodukter är så himla extra göttiga. Typ det här rouget från & Other Stories. Jag älskar den här färgen och visst blir en glad av citatet som är tryckt i det. Jag önskar att alla rouge hade litterära citat i sig. Det skulle liksom bli extra kul att sminka mig då. 


Visst är väl citatet från Romeo och Julia eller är jag snurrig?



söndag 10 juli 2016

Daniels födelsedagskalas!

Igår firade vi min man Daniel. Egentligen fyller han inte förrän imorgon, men en lördag är ju mycket roligare att fira på än en måndag. Han blev 30! Eller blir, alltså. Imorgon. Officiellt. Men igår inofficiellt. Daniel brukar säga att det aldrig har regnat på hans födelsedag och att det aldrig kommer att göra det och han har nog rätt, för minsann var det strålande sol och varmt igår.


Vårat lilla uterum och innergård var pyntat med både hurra-ballonger och konfettiballonger och girlanger av olika slag.


Självaste födelsedagsbarnet är knappt med på någon bild alls, då han fladdrade runt och var upptagen och sällskapade runt och lagade mat typ hela tiden, men gästerna är med på desto fler. Olika generationer och vänskapskretsar och släkter minglade och hade det gött i värmen.




Igår hade inte bara vi kalas utan även våra två närmsta grannar vilket gjorde att vi kände att vi kunde vara hur högljudda vi ville pga fanns typ ingen att störa. Dock är vi nog ofta ganska högljudda, för i vårt lilla radhusområde bor det typ endast pensionärer.



Folke var såklart finklädd i skjorta och cirkusbyxor (med matchande strumpor!!).


Älskar vår innergård :) :) I år var första året det var bebisar med, vilket känns otroligt vuxen och overkligt och fint på samma gång.


På bilden nedan byter jag och min mormor blöja på min son och det är typ det finaste ever. Kunde jag göra en hjärtemoji så skulle den vara exakt här!!


Folkes kusin Tubbe var också med på kalaset. Här buren av både min och Daniels gamla vän Sandra.


Här ser vi min älskade Daniel svischa förbi! Enda bilden på födelsedagsbarnet, mvh bra fotograf



Totalt spontan och ostel bild på mig och Folke.


Och här är en lite mer spontan bild på mig och min kompis Jessica som jag känt i en evighet. Vi har till och med en matchande tatuering efter en blöt vecka i Bulgarien för en si så där 11 år sen eller nåt.



Gulliga Hallberg och Ida (som nu faktiskt också heter Hallberg pga nygifta!).



Och det var den kvällen, och det var nog det tidigaste jag och Daniel nånsin sagt hej då till gästerna och gått och lagt oss efter ett födelsedagskalas någonsin. Småbarnsförälder-livet va!

fredag 8 juli 2016

Vattenmelonpizza? Alltså, ge er!

Watermelon pizza verkar vara en grej.

Jag känner ba NEJ. NEJ. NEJ. Ät vad tusan du vill, vattenmelon är la gott. Men kalla det inte för pizza. För tusan! Det är frukt.


Och att de lägger ut ett recept på det här?! En ba recepr really? Det går inte att med ögat SE hur en ska göra? Jag kan berätta receptet här: köp en vattenmelon, dela skiten, skiva en himla banan och lägg på och strö ut lite blåbär som du hittat i skogen. Och nåt grönt om du vill vara fancy. Klart!