söndag 19 oktober 2014

Go ahead, shit on me, I don't mind, I'm the Cool Girl


Om en vill ha lite söndagsläsning kan jag rekommendera Hanna Fahls artikel om cool girl-monologen från Gone Girl, aka kanske den delen jag gillade bäst i hela boken! Läs givetvis inte om du inte vet hur det hela slutar, pga innehåller spoilers.

Jag har fortfarande inte sett filmen, men är så sjukt peppad på den. Vid just den där cool girl-monologen tar boken en sån fantastiskt ball vändning och jag dog av braighet när jag läste den första gången och läste om just den delen flera gånger.



... he says things like: "I like strong women." If he says that to you, he will at some point fuck someone else. Because "I like strong women" is code for "I hate strong women."

lördag 18 oktober 2014

En vecka i webcam-bilder

Är det nåt jag älskar så är det webkameror och inbyggda datorkameror. Jag bara älskar't och givetvis överanvänder dom. Nu har det gått en vecka sedan min födelsedag och en veckan sedan jag fick den lyrriga presenten en ny dator. Och givetvis, GIVETVIS, har jag tagit massor av webkamerabilder. Det är ett beroende.

Den första bilden tog jag direkt efter jag öppnat paketet. Ansiktet var inte direkt kameraredo klockan 6 på morgonen, om vi säger så, men nattlinnet fick vara med.


Nästa bild är från min födelsedag på dagen, då jag pratade i telefon med mamma (som flyttat utomlands, så hon kunde inte komma och fira mig :( :( )


Nån dag i veckan kände jag att det var nödvändigt att ta en bild på min festliga krage. Med stenar och glitter och diamanter på. Givetvis äkta ädelstenar.


En annan morgon och en annan pyjamas. Och morgonkaffe framför Gilmore Girls. (Ja, jag går upp svintidigt på morgonen för att hinna se minst ett avsnitt av GG.)


Jag ville föreviga min nya termoskopp. Den kan innehålla fyra deciliter och när en köper kaffe i skolkafeterian får en oftast fylla den medhavda koppen full till samma pris som en köpekopp som är pytteliten. Win!


Kollar på Homeland (har ju inte sett senaste säsongen alls) och är konstant chockad. Älskar Carrie Mathison!


Igår kväll såg jag somrig ut utan strumpbyxor, men såklart hade jag det när jag var ute. Men vägrar kvällsmys i tajta strumpbyxor.


Och sjukt nog tog det en hel vecka att hitta alla så kallade roliga effekter, så i morse gick jag crazy på dom. Spökkajsa såg lite läskig och ball ut.


Skrattade rätt ut när jag såg denna. Bra nivå på humorn. Jag tycker det är en mycket bra egenskap att kunna roa sig själv. Då har en aldrig tråkigt.


Kände mig väldigt positiv till stort huvud-bilden och önskar lite att hjärnan var så stor i verkligheten pga hade varit så mycket lättare att plugga då. Dock svårare att hitta passande mössor och hattar, så det vore kanske inte värt det.


torsdag 16 oktober 2014

Riots not diets


I min klass går väldigt många kvinnor och tjejer. Vilket är väldigt trevligt på många sätt. Jag älskar att plugga och arbeta med tjejer.

Idag ägnades lunchrasten åt att prata om dieter och bantning och den där känslan av att vilja se vågen stå på en viss siffra och känna njutning i det. Jag ville kräkas. När jag tog upp mina känslor fick jag till svar att jag inte förstår, för jag har aldrig bantat. (Vad nu de skulle kunna veta om det?) När jag noggrannare förklarade hur jag menade, att det är osunt prat som leder till hetsbeteende och dåligt mående, förstod vissa i alla fall. Det är så himla ledsamt att ägna en hel timme, precis efter lunch, till att prata om att smal=lycklig och om att unna sig godis på helgerna. "Unna sig" är en av de värsta fraserna jag vet.

Jag glömmer ofta hur vanligt sådana här samtal och sådana tankar är. Jag blir alltid väldigt obekväm när det pratas så här och jag känner mig nästan elak när jag säger vad jag tycker om det. Att det osunt och sprider ideal och idéer om att ett visst utseende, smal och gärna vältränad, är bättre än andra utseenden. Prat om vikt, viktnedgång, smalhet, träning, bantning smittar och sprids. Det kan bara leda till tråkigheter.

En kvinna sade vid lunchen idag att hennes dotter på två år började bli tjock. Då hoppade en annan in och sade "Nä men det är väl inte sant, jag har sett din dotter, hon är ju söt". Som om tjock skulle vara motsatsen till söt. Som om de ens överhuvudtaget skulle ha något med varandra att göra.

Jag blir så arg när jag tänker på att många tycker söt är det viktigaste en flicka kan vara.

onsdag 15 oktober 2014

Kärlek under tvång




Älskar de här bilderna på mig och Blixten från min födelsedag i lördags. Han är inte så där jättevillig att gosa när jag vill, men han ställer upp lite halvmotvilligt. Min lilla gullehund. Jag ger mycket av min kärlek till honom såhär. Liksom under tvång. :) :) :)

tisdag 14 oktober 2014

10 år som vuxen

Helt stört att jag varit officiellt vuxen i tio år nu. Det känns helt sjukt egentligen. Va fort det gått. Det känns som jag var arton alldeles nyss. Gick i gymnasiet och bodde hemma och visste inte alls hur framtiden skulle se ut. Kunde inte ens föreställa mig hur livet skulle vara vid 28. Jag tänkte att vid 28, då är en vuxen. Så där på riktigt. Då har en livet i ordning och koll på grejerna. Är vuxen, liksom. Har ett vuxenliv med vuxenjobb och vuxenfamilj och allmänt vuxenkunskap. Och så Poff! så har det gått tio år. Tio snabba år. Dösnabba. Tio jobbiga år och tio roliga år och tio kämpiga år och tio bra år.

På de här tio åren har jag legat och hånglat. Det trodde jag aldrig att jag skulle få göra när jag var 18. Det kändes som en omöjlighet och nåt som ALLA andra gjorde, men inte jag. Jag kan inte ens minnas om jag var sugen och avundsjuk och längtade. Jag tror inte det. Det kändes så himla långt ifrån verkligheten. Jag kände mig så ensam och konstig och annorlunda och det kändes som ingen nånsin skulle kunna gilla mig. Jag minns att jag funderade på hur det skulle vara att bo ihop med någon, vara ihop och leva med den personen och det kändes som en omöjlighet. Jag trodde jag aldrig nånsin skulle kunna leva tillsammans med någon. Att någon skulle vilja leva med mig. Jag kunde inte föreställa mig en framtid som vuxen, sån där riktig vuxen. Jag tyckte att jag var så fel och ful och värdelös. En sån där som ingen vill ha. Som blir utanför för alltid.

Och tio år senare och jag har gjort massor som jag aldrig trodde skulle hända. Jag har blivit kär och blivit ihop och flyttat ihop och skaffat jobb och flyttat till en annan stad och pluggat i en herrans massa år och blivit smartare och kunnigare och träffat nya vänner och blivit mer politisk och arg och flyttat hem igen och skaffat nytt jobb och fått sluta på jobbet och skaffat hund och gift mig och skaffat en annat jobb och pluggat till ett helt nytt yrke och köpt radhus och börjat på ytterligare en utbildning.

Och visserligen känner jag mig ful och dum och värdelös fortfarande, ibland, men jag har funnit sätt att hantera det. Det sker inte lika ofta längre. Jag känner mig fortfarande ensam, men jag har blivit så himla mycket modigare på de här 10 åren. Tuffare och skörare och öppnare och ärligare. Både mot mig själv och mot andra. Jag är så mycket gladare. Och jag är så tacksam för det.

Men jag vet fortfarande inte hur en ska vara som vuxen. Hur en bör vara. Men jag vet att jag inte alls är vuxenvuxen vid 28. Livet är typ som när jag var 18 fast så sjukt mycket bättre. Att ha jobb och egen lägenhet och självständighet är så himla mycket roligare än att bo hemma. På alla sätt. Jag är fortfarande osäker och förvirrad över livet. Fortfarande awkward och lite utanför. Men jag har accepterat att det är okej. (Nästan accepterat i alla fall.) Alla kan inte vara som the cool kids. Det måste finnas plats för oss andra också.

måndag 13 oktober 2014

En perfekt blandning av de allra bästa grejerna

Det känns som att mina senaste Instagram-bilder säger en hel del om mig:


Blixten, Leslie Knope, pizza, feminism, glass och selfies. Så himla jag.

(På Instagram heter jag kobranhuggertill, precis som här.)


söndag 12 oktober 2014

"Det var en så äcklig situation" - angående Big Brother igen

Jag skrev ju om Big Brother häromdagen om tjatsex och utnyttjande. Om att vissa deltagare, till exempel Philip, har betett sig som vidriga svin och begått sexuella övergrepp på kvinnliga deltagare. Och för några dagar sedan fortsatte avskyvärdheterna. Två deltagare, John och Philip, stängde in en kvinnlig deltagare och försökte tvinga henne att utföra oralsex på dem. John hetsade kvinnan att suga av Philip. Han stod och höll för dörren och sade att han inte tänkte öppna och släppa ut henne förrän hon utförde handlingen. Situationen upphörde när andra deltagare bröt sig in i rummet. De två förövarna blev diskade i tävlingen och utkastade från huset. Tack och lov! Det enda rätta beslutet. Äntligen agerar produktionen. De borde polisanmälas på direkten också. Och aldrig vara tillåtna att komma tillbaka, i publiken eller bli intervjuade eller liknande. Kvinnan pratade med en annan deltagare på morgonen efter och sade att hon tyckte det hade varit en "så äcklig situation" och att hon övervägde att suga av honom på grund av att hon kände sig tvungen och kände att hon inte hade något val.

Jag tycker det är så himla skönt att Philip och John försvunnit från huset. De har varit sviniga hela tävlingen. Philip har tvingat sig på Jenny flertalet gånger, tafsat på hennes kropp och trängt in henne i hörn. För något avsnitt sedan stod John till exempel och skrek i ansiktet på en kvinnlig deltagare som grät.

Givetvis är det hemskt att sånt här sker, GIVETVIS, men på ett sjukt sätt är det "tur" att det sker i huset, eftersom allt där syns. Allt som sker blir filmat och bevisat och då får vi ser hur vanligt detta är. Sexuella övergrepp sker hela tiden. "Sköna killar" som tycker de är "roliga" och "skämtar" och går över alla gränser och beter sig som svin. Det sker dagligen. Och kvinnorna, tjejerna som blir utsatta blir slutshameade och victim blameade. Det såg en direkt i Big Brothers Facebook-uppdatering om händelsen. I kommentarsfältet skrev folk att de tyckte Big Brother överdrev med att diska killarna och att det bara var på "skoj" och att kvinnan fick "skylla sig själv" och att hon borde kunna "ta ett skämt". Fattar ni hur sjukt det är? Det som skedde finns på film, det är bevisat, och ändå vill folk inte se killarnas skuld i det hela?! Varför är det så jävla svårt att se att så kallade "vanliga killar" kan utnyttja kvinnor, begå sexuella övergrepp, våldtäktsförsök, fullbordade våldtäkter? Varför är det så jävla lätt att tycka att tjejerna är slampor, horor, överkänsliga, överdrivna? Och folk hävdar att patriarkatet inte finns. Att könsmaktsordningen är påhittad. Världen är så förbannat vidrig att jag inte orkar med den.