tisdag 3 mars 2015

I stay out too late. Got nothing in my brain. That's what people say.

Jag har fem veckors VFU, alltså praktik, just nu. Det innebär att jag mest klär mig i mjuka kläder, som jag sedan kastar av mig på praktiken och byter om till jobbkläder, och uppsatt hår, som inte slänger och hänger överallt. Och sen när jag kommer hem känner jag mig supertråkig och måste ta på mig nåt roligare, som örhängen idag.

Blixtörhängen:


Typ exakt de här örhängena såg jag att Hannah bar i senaste avsnittet av Girls. Sammanträffande och *trendigt*.

Bra byxor:


Freaking mittbena med undanstoppad, utväxt lugg:


Helhet:


Mjukt och bra! Jag tycker verkligen allt som är mjukt och gör att jag lättare och bekvämare kan röra mig är typ det bästa nånsin. Min avsky mot typ jeans och andra tajta och liksom hårda typer av byxor växer sig större hela tiden. Jag hatar att inte kunna röra mig som jag vill och sitta som jag vill och böja mig som jag vill och kliva in i bilen som jag vill. För ja, att ha tajta jeans gör det svårt att göra allt det där. De sitter åt och tycker in och begränsar och jag VÄGRAR banne mig att känna mig begränsad nåt mer. Jag vill ha rörelsefrihet och möjlighet till att vara exakt så bekväm som jag önskar. Jag märker att jag blir en sur och osäker person när jag inte trivs i mina kläder och att inte trivas innebär ofta för mig att jag bär obekväma, opassande jeans. Alla jeans är inte så, men många, många. De sitter åt på fel ställen och är för hårda i midjan och jag känner mig både ful och fel i dom. Glad, snygg, bekväm och med rörelsefrihet ska bli mina nya ledord när jag ska klä mig. Jag märker att jag är mer *mig själv* när jag är bekväm. Och det är ju helt sjukt att jag ibland hellre vill gå klädd i normsnygga och tajta blåjeans än att känna mig glad och som mig själv. Jag ska börja fasa ut jeans mer och mer ur min garderob. Och bara bära sånt jag verkligen gillar.

Två saker jag gillar: nagellack och muggar

En är lite förutsägbar ibland. Jag gillar att instagramma och vissa grejer instagrammar jag visst ganska ofta. Två av mina favoritsaker här i livet är nagellack och muggar. Det syns, så att säga.

Här är elva drickdon med tillhörande nagellack (och ett utan!).

Nagellacket Grape Jam från Isadora och mugg från Coop med mönster inspirerat av Stig Lindberg.


Inget nagellack alls (har antagligen jobbat) och ananasglas från Ikea.


Blue My Mind från H&M och tekopp med tesil från Ikea.


Supervåriga Splash of Grenadine från Essie med matchande smoothie i glas som var en present (från Cervera).


Nagellacket Blue Lagoon från Isadora och kopp med mangojuice från Ikea.



Sockerlacket Cotton Candy från Isadora och stor Swedish Grace-temugg med kaffe.



Grape Jam igen, tror jag, fast här med Skönheten och Odjuret-mugg.


Lovie Dovie från Essie med k-mugg från TGR.


Nagellacksfärgen On a Trip från Wet'n Wild i serien Megalast (typ bästa och billigaste lacken!), matchat med en tekopp från Rörstrand i mönstret Mon Amie.


Boxer Shorts från Essie ihop med vinglas.


Och sist men inte minst Mojito Madness från Essie och vit mugg från TGR.


lördag 28 februari 2015

Ett stort Fuck You till män everywhere

Sak jag gillar: kvinnor som ger fingret åt män. Både i verkligheten och på tv.

Här är tre typexempel:

Naomi i Skins. 


Lana i American Horror Story.


Och allas vår Rose i Titanic.


Själv ska jag bli bättre på det. Både bokstavligt talat och mentalt. Kan vara bra och nyttigt att säga fuck you till nån i huvudet om en inte vill eller vågar göra det irl.

torsdag 26 februari 2015

Typiskt nödvändiga grejor


Jag fick mig en sån där årsbonus från H&M och gick dit och köpte mig ett par fläckigt mönstrade byxor, en leopardsjal (för jag fick för mig att jag inte har nån exakt sån samt att det är extremt vårigt med sjal) och tre strumpor med donuts, hamburgare, korv och pommes på. Typiskt bra exempel på typiskt nödvändiga grejor.

De här byxorna är så fulsnygga att jag inte vet vad. De känns som sådana byxor som random män tycker är superfula och det brukar ju betyda att de in fact är toppen för alla vet att män överlag kan absolut noll och inget om kvinnokläder. Jag har ett par likadana svarta och de är de skönaste byxor du kan tänka dig: jättemjuka och höga i midjan, och samtidigt så fladdriga och pösiga att det knappt är klokt. Men jag vet inte om fladdrigt och pösigt egentligen är en bra grej med byxor? Jag är kluven. Det enda jag vet är att jag gillar dom. Jag tror (och hoppas!) att de kommer vara perfekta vår- och sommarbyxor.

onsdag 25 februari 2015

Hej då, Leslie!




Alltså, sista avsnittet av Parks and Recreation var ju gjort för att vara en riktig mysgråtfest och det var det också. Ändå så där fint som en vill att serier ska sluta. En blick in i framtiden (som hela den här säsongen varit, det har varit en lång epilog). Men det är ganska trevligt att få veta vad som händer med ens favoritkaraktärer. Hur deras liv går vidare, istället för att få ett abrupt slut. Det är fint att få en framtid. En lycklig och ljus framtid!

Jag vet att jag upprepar mig, men Leslie Knope är verkligen den bästa tv-karaktären. Hon är så fin och god och smart och snäll och knäpp och nördig och klok och bra att det knappt är sant. Hon är en fantastiskt vän, som älskar sina vänner något så otroligt, och hon är en så driven och givande person. Hon är inte rädd att göra bort sig eller rädd för att våga. Hon vill massor och vill göra bättre för andra. Hon kämpar! Hon är feminist och politisk och älskar att ge presenter och att äta våfflor. Hon visar känslor, både bra och dåliga. Hon är verkligen min stora idol och det är helt okej att ha en påhittad figur som idol, för Queen Knope är så sjukt fantastisk.

Och ja, jag kommer sakna henne. Det är okej att sakna karaktärer som varit del av ens liv. Jag kommer sakna både henne och hennes calzoneälskande supernörd till man, och Donnas och Toms livsglädje, och Treat Yo Self, och Aprils oförmåga till känslor, och Andys totala gosighet,och Leslies och Anns fina vänskap, och Rons mustasch. Hej då, Leslie! Hej då, Parks and Recreation!

måndag 23 februari 2015

Oscarsgalan 2015

Ja, jag var uppe hela natten till idag och tittade på Oscarsgalan. Precis som jag alltid gör. Ett tag kändes det som ett mycket dumt beslut pga tröttman som skulle drabba mig idag, denna överfullbokade måndag. Men det gick bra! Så beslutet var alltså bra. Det är rätt att stanna uppe en hel natt för att titta på en glammig amerikansk filmgala. Skönt att livet funkar så.

Oscarsgalan är alltid ganska tillrättalagd och lite tråkig och alltid lika långsam i mitten med priser som ingen riktigt bryr sig om. Ärligt. Men för mig är det tradition att se detta och det är ju ändå ganska roligt ändå. Allra speciellt gillar jag tacktalen. Folk som blir chockade över att vinna, eller jätteglada. Folk som gråter en skvätt eller tackar The Academy på knacklig engelska. Mys ju!

Typ Eddie Redmaynes alldeles överglada och spralliga tacktal. Han såg så ärligt glad och förvånad ut. Det är så himla roligt att se. (De sämsta tacktalen är de som börjar Tack Gud! Då stänger jag av öronen.)


Redmayne var ju förövrigt helt sjukt lik Stephen Hawking i The Theory of Everything och borde vinna bara för det. Öh, och det gjorde han ju också så..

Annars var galan ganska politisk, tycker jag. Många kändisar som liksom vågar prata om svåra frågor, eller lite hett politiskt stoff. Graham Moore, som vann för manus för The Imitation Game ägnade sitt tacktal åt att prata om självmord och sitt eget självmordsförsök som 16-åring och uppmanade alla att fortsätta vara annorlunda och konstiga. Det är ändå ganska fint, kan jag tycka. Stay weird.

Common och John Legend vann för bästa låt, från filmen Selma. De ägnade tacktalet åt medborgarrättsrörelsen och drog såklart paralleller till dagens politiska läge. De nämnde bland annat att det sitter fler svarta män i fängelse i USA idag än vad som var i slaveriet. Såna här tacktal är så himla fantastiska att se och gör att folk som bara typ tackar sin familj blir så brutalt tråkiga.



Årets gala har ju anklagats (med full rätt) att vara brutalt vit. Alla skådespelare som var nominerade i år i alla skådespelarkategorier var vita.

Annars var ju Patricia Arquettes tal som väl var galans mest feministiska uttalande härligt att se.



Fast allra bäst var ju Meryl Streeps och Jennifer Lopez reaktion på Arquettes tal. De var så sjukt jävla peppade! Wooo!!


Okej, nu har jag skrivit "det bästa" flera gånger, men det allra bästa på hela galan var detta:


Freaking Galadriel ska läsa upp en vinnare och börjar med Okie Dokie Smokey!! Okie, dokie, smokey?!?! Bästa säget nånsin och detta gladde mig så djupt i själen på ett sätt jag inte kan förklara.

lördag 21 februari 2015

Min bästa gå-bort-tröja

Jag fick en kommentar om att det "syns" att socker är "mitt intresse". Vet inte riktigt vad som menades och åsyftades med det, men jag kan meddela att inte bara socker är mitt intresse utan även fett. Och idag bär jag en tröja för att hylla mitt största intresse.



Maaat. Pommes, pizza och körv. Det enda som bor i min hjärna (förutom socker och godis, då).


onsdag 18 februari 2015

Saker folk säger

Vissa säger Det finns inte nån träningshets, nån smalhets, nån nyttighetshets.
Vissa säger Men det är ju nyttigt att träna, träning är bra och sunt.
Vissa säger Det är inte nyttigt att vara tjock, att äta för mycket.
Vissa säger Socker är dåligt, det är farligt för kroppen, det ger cancer.
Vissa säger Man ska inte fika för ofta, det är inte bra att ta kaffebröd varje dag.
Vissa säger Nej, jag äter inte socker, eller vitt mjöl, eller mjölkprodukter.
Vissa säger Det är inte bra för kroppen.
Vissa säger Jag äter bara quinoa, äter bara grönkål, äter bara chiapuddig, äter bara proteinshakes.
Vissa säger Det är vad som är nyttigt, vad som är sunt.
Vissa säger Jag tränar fem dar i veckan, varje dag, går på pass, går promenader.
Vissa säger Det borde alla göra! Det är nyttigt! Varför gör inte du det?
Vissa säger Vi måste lära barnen, lära kollegorna, klasskamraterna, familjemedlemmarna vad som är nyttigt.


Jag säger att HETSEN är fan i mig det som är onyttigt. Diskursen kring träning och hälsa är så himla snedvriden och det är det som är osunt. Att lära barnen att socker är farligt och att en ska säga nej till kaffebrödet vid fikat, för att kakor är farligt för kroppen, det är så sjukt att jag fattar inte. Jag minns för ett tag sedan när jag stod på Ica en fredagseftermiddag och överhörde en kanske 12-årig dotter gå fram till sin mamma med någonting och frågade om de kunde köpa det till fredagsmyset och mamman sade chockat: NEJ DET ÄR JU SOCKER I DEN HÄR! Jag höll på att smälla av när jag hörde detta. Vem säger så? Och till ett barn?! Som om socker är skapat av djävulen själv. Hur i hela friden är det nyttigt?

Att tala om mat, socker, fett, kolhydrater som något farligt skapar konstiga, osunda tankar kring mat och det behövs inga mer sådana. De flödar tillräckligt redan. I skolan i mellanstadiet visste jag att det var fult att ta mat två gånger i matsalen och att det absolut inte fick stå en viss siffra på vågen inne hos skolsköterskan. I högstadiet visste jag att det var fel och skamset och svagt att äta godis mitt i veckan och i gymnasiet hatade jag det faktum att mina jeans var flera storlekar större än mina vänners.

Mat i sig själv är det nyttiga för att det ger näring och vi behöver det. Mat och socker är gott och roligt och något vi borde ha sund relation till och aldrig nånsin prata om som något farligt.