torsdag 31 juli 2014

Tänk om jag vetat om menskopp i högstadiet

Jag fick mens när jag var 13. Tretton år och en månad. Precis tonåring och precis kvinna. Så kändes det. Fast det kändes så himla konstigt och fel också. Ovant och äckligt och skämmigt. Jag minns den första veckan med mens nånsin och jag satt och tittade på tv-serien Sweet Valley High (om tvillingarna, minns ni?) och jag tänkte hela tiden "Jessica är en vuxen kvinna. Hon har mens. Kanske till och med när de spelade in den här scenen. Kvinnor har mens. Det är okej". Liksom för att lugna mig. För att normalisera detta konstiga som skedde. 

Jag tyckte tamponger var läskiga redan från början. Jag provade nån gång, men jag fick inte ens in den. Det gjorde ont och den gled inte alls in. Jag hade hört att en inte kunde använda tampong om en var oskuld. Det kunde ju mycket väl vara sant, vad visste jag? Alltså använde jag binda. Tampong eller binda var liksom de enda alternativen. Jag använda binda genom hela högstadiet (och stor del av gymnasiet!). Det var sämst. Men det var det enda jag visste och förstod mig på. Synd bara att det var så sjukt pinsamt att gå till affären och köpa dom där satans bindorna. Då visste ju hela bygden att hon den där hon mensar och blöder. Usch!

Jag hade ganska riklig mens och bindorna blev fort fulla med blod. Jag var konstant rädd för att det skulle blöda igenom eller rinna ut på sidan. Min rädsla blev bara värre när det faktiskt hände mitt på en skoldag. Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag skolkade en lektion och cyklade hem och bytte byxor. Binda var sämst. De första mensdagarna fick jag använda tjocka nattbindor även på dagarna. För det blödde så mycket. Jag var vettskrämd för att bindan skulle synas genom byxorna. Så att alla skulle se att jag hade mens. Jag var aldrig nånsin med på gympan när jag hade mens. Då var jag "sjuk". 

En gång i högstadiet skulle klassen åka och se en pjäs. Det var obligatoriskt. Vi skulle sitta i någon timma på en buss, för pjäsen var i en annan stad. En timma på buss dit och sen minst en timma pjäs och sen en timma på buss hem igen. Jag blev skräckslagen så fort jag hörde det. Jag hade ju mens! Aldrig att en binda skulle hålla så länge. Jag skulle säkert ha blodfläckar i hela jeansrumpan när jag reste mig upp efter pjäsen. Jag har alltid varit rädd och blyg också så jag skulle aldrig våga fråga om det fanns en toa någonstans. Jag tog på mig stora nattbindan och två extra bindor fram och bak och hoppades på det bästa. Och var nervös exakt hela tiden. Och mindes inget av pjäsen. Och hade total mensångest.

Tänk om jag hade vetat om menskopp då. Tänk om vetat om menskopp för fem år sen. Eller för ett år sedan! Jag har bara använt menskopp i några månader, men jag är så sjukt glad över att jag hittat dit. Hittat hem! Menskopp är det bästa nånsin. Den känns inte och den luktar inte (bindor både kändes obekvämt och började liksom lukta efter ett tag). Det får plats mycket blod i den och den behöver bytas mycket mer sällan. Och en behöver bara köpa den en gång sen håller den i flera år! Den syns inte utanpå kroppen heller och en kan både duscha och bada med den. Tänk om jag vetat det i högstadiet. På gymnastiklektionerna. Eller när det var dags att sitta i timmar på en buss för att se en himla pjäs. 

onsdag 30 juli 2014

En lördag med grillad mat, kvällsbad, abborrfiske och trädklättring

I lördags jobbade jag hela dagen och på eftermiddagen fick jag ett sms där det stod att det vankades grillning till kvällen. Jippi!

Johan P, Johan B och Johan H kom hem till mig och Daniel (ja, typ alla jag känner heter Johan). Alla hjälpte till att laga mat. Förutom de som bara drack öl. Jag skördade lite basilika och gjorde sallad caprese. Sjukt gott!


Jag var klädd i vitt och spillde naturligtvis chilisås på klänningen. Sånt gör jag alltid när jag bär vitt. Det är liksom tvunget. I alla fall så var det dödligt varmt ute och vi satt och flämtade på vår lilla baksida.


FLÄMT!







När Björkis pajjade stolen kände vi att det var dags för att gå och bada. Svetten rann verkligen längs exakt hela kroppen. Jag är inte riktigt gjord för den här värmen. Bad däremot, det är jag gjord för.


Det var så sjukt varmt i vattnet och jag och Perra och Björkis simmade långt och mycket. Jag höll på att dö hur fint det var när vi sakta simmade emot solnedgången och såg solens sista strålar glittra i havet. Sjukt fint! Önskade mig en vattentät kamera, där och då.




Sen blev Björkis 12 år och ville klättra på en nedfallen trädstam. Han må se ball ut på bilden (?) men han var svinrädd för att falla och för att trädet skulle gå sönder av ålder och krossa både hundarna under och Björkis själv. Dock hände inget av detta och alla är välbehållna.


Ibland måste jag nästan nypa mig i armen för att fatta att jag bor såhär fint.

And I don't wanna die when I'm a hundred!


Den känslan som lilla Sadie har i den här videon är typ jag. Exakt så känner jag asofta och om jag också var 5 år skulle jag få ett gråtsammanbrott (okej, det händer ibland) (okej, ofta). Hatar känslan av att inte vilja att saker ska hända, men liksom inte kunna stoppa det. Samt att gråta för att saker är söta.

tisdag 29 juli 2014

Pretty hurts, we shine the light on whatever's worst. Perfection is a disease of a nation, pretty hurts, pretty hurts.

Jag skrev lite om min kropp och dess utseende på Instagram och jag tänkte att det kan ju passa sig att skriva lite här också. Utveckla om inte annat.


Jävlar i min lilla låda vad skönt det är att jag känner mig lite mer bekväm i min kropp för var år som går. Den här sommaren känns det riktigt bra! Inte för att jag helt plötsligt känner mig så himla *vacker* och *nöjd* utan för att jag mer och mer kommer underfund med att mitt utseende och hur min kropp ser ut SPELAR INGEN ROLL. Min kropps storlek, "felaktigheter" osv har inget med mig som person att göra. Det påverkar inte mitt värde. Mina tankar, åsikter, mina idéer och min vilja påverkas inte av valkar på magen eller gropar i låren. 



Groparna i låren är fortfarande där, tro mig, men jag skiter faktiskt i't. Helt ärligt. Och det känns så bra. Inte alla dagar såklart, jag har fortfarande dåliga dagar. Men oftast. Så ofta att jag kan gå och bada och njuta av vattnet och svalkan och inte bry mig om hur kroppen ser ut. Jag kan lägga upp baddräktsbilder på internet! Fattar ni hur stort det är! Det känns så sjukt bra. Tidigare somrar har jag klätt mig för att se snygg ut och för att dölja alla fel och brister, snarare än för att stå ut med hettan. I år bryr jag mig bara om att klä mig lätt och skönt. Idag betyder det t ex en kortkort, mjuk klänning med smala, tunna axelband. Som visar gäddhäng, backfat, håriga armhålor, lår med ärr och celluliter och håriga ben. Det känns så himla befriande! 


Jag kan knappt beskriva den här känslan, men det är så jävla gött och jag känner mig superkvinnlig och supersnygg genom att släppa allt jag varit rädd för tidigare och bli ful. Jag har aldrig velat ha urringade kläder tidigare men nu ba fuck off om du inte gillar't! Att vara perfekt och normsnygg är så himla oviktigt. Och det är så skönt att upptäcka att kroppen är praktisk och bra på alla sätt men dess utseende har inget med mitt värde som person att göra.

Min kropp faller ju ändå typ inom mallen för "vanlig" och "normal" och ändå har det tagit så lång tid för mig att acceptera att den ser ut så här. Att jag har storlek typ 40 istället för xs. Storlek 40 är liksom ingen stor storlek på nåt sätt, den finns alltid i det vanliga sortimentet i klädaffärer till exempel. Men jag har alltid känt mig mycket större än alla andra. Jag har alltid varit lång och bred och kommer aldrig att vara petite. Aldrig nån liten fransk donna med stora rådjursögon och älvlik figur. Så sugit att just det alltid är nån form av ideal. Att en som kvinna ska va liten och tunn och hjälplös. Så himla värdelösa ideal, om det är det enda tillåtna. Mycket bättre att kunna få vara stor och stark och redig också. 

Jag gillar verkligen min kropp. På riktigt. Den är bra och najs på alla sätt. Visst kan jag fortfarande kolla i spegeln ibland och ba USCH. Eller nypa mig i magfettet och tänka fy fan. Men de dagarna blir färre och jag försöker verkligen aktivt motarbeta dom.  Tänk om jag en dag kommer att älska kroppen också? Herre min påve, vad häftigt det skulle vara. 



PS. På tal om gäddhäng är ju den här lilla Vinen ett guldkorn:



Fiskefredag

Sommarkvällar är nåt ganska underbart. På dagarna jobbar jag mest hela tiden eller så är de så varma att jag dör av att bara gå ut (det där ovädret som farit runt i landet har inte setts skymten av här), men kvällarna är perfekta. I fredags fick jag, Johan och Daniel för oss att åka och meta. Eller jag följde mest med för att det fanns öl och en chans att bada. Jag metade lite men sen blev det tråkigt. Fiske är lite för långsamt nöje för mig, jag tappar tålamodet på en sekund.



Men himla fint var det. Massor av folk och båtar ute. En grej jag älskar med båtfolk är att de nästan alltid hälsar på varandra och andra. Typ oss när vi stod vid kanalen och metade. Alla hejade och var glada. Det uppskattar jag. Som Johan sade när vi satt där: Samma grej gäller i skogen, folk hälsar på varandra när de möts på en stig nånstans i skogen.

Jag gör själv samma sak. Det finns något trevligt i det. Folk jag aldrig skulle hälsa på om jag såg dem nån annans stans pga hälsar inte på främlingar för bara galningar gör det, men på sjön och i skogen är det okej.



I alla fall så tröttnade jag och Blixten tidigare än pojkarna. Jag skulle nämligen jobba tidigt nästa morgon och Blixten får inte bada pga algblomning så han var lite bitter. Vi två gick hem genom solnedgången och det hela var ganska tjusigt.




måndag 28 juli 2014

Queen B

Detta alltså:


!!!!!!!

fredag 25 juli 2014

Saker en kan ägna sig åt när en är bara ett par år under trettio

Saker en kan ägna sig åt när en är bara ett par år under trettio:

EXAKT SAMMA SAKER SOM NÄR EN VAR 18!

Typ hänga runt på en kompis föräldrars baksida när föräldrarna inte är hemma. Det gjorde vi i tisdags! Jag kom till hänget efter jobbet. Grabbarna skulle ut i skärgården på förmiddagen, men fick reda på att det var algblommning i havet (som är farligt för hundar) och fastnade hemma i hänget. Det var ungefär
tvåhundra grader varmt i skuggan och en smälte nästan bort.




Fast en sak som är skillnad nu mot då är att nu, när vi är gamla och vuxna, nu har vi hundar! Och hundar är bäst! Alltså: allt blir bättre med åldern! Jag lovar, det är verkligen så. Älskar mitt liv så mycket mer nu än för tio år sen.

tisdag 22 juli 2014

Essiebuttoneffect

Det kommer inte som någon överraskning att jag är dödligt förtjust i Estée, eller Essiebutton, och då främst hennes vlogkanal. Jag fullkomligt älskar vloggarna som hon och hennes kille gör. De filmar sin vardag och lägger ut med jämna mellanrum på YouTube. Och jag tittar på varje liten film. Jag kan inte få nog av deras gulliga London-liv.

Estée har massor av följare och fans och nu senaste tiden har hashtagen essiebuttoneffect dykt upp på Twitter och Instagram. Under #essiebuttoneffect lägger folk upp bilder eller skriver, om saker de gjort, eller kanske främst, köpt på grund av henne. Saker hon och pojkvännen Aslan gör, pratar om eller visar upp i videosarna.

Jag har följt Estée på internet ganska länge och började tänka på om jag influerats och inspirerats av henne till att göra något köp. Och svaret är JA:


Massor av grejer som jag köpt på grund av henne. Vissa grejer är exakta saker som hon pratat om eller rekommenderat och andra är mer in the style of, eller liksom inspirerats av henne. Helt galet egentligen. Men jag tycker att hon har en sjukt fin stil, både i kläder och smink, men också inredningsmässigt.


Tekannan hittade jag till exempel på Åhléns tidigt i våras. Den är en liknande som Estée och Aslan har (de dricker skitmycket te) och jag blev kär i den på direkten. "Kimonon" hittade jag på rea på Lindex och tyckte den var jättefin. Tänkte direkt på det här inlägget av Estée och älskade den. Nagellacket är Splash of Grenadine från Essie och det är Estées favoritfärg från det märket. Parfym från Chloé gillar Estée, hon bär ofta svart eyeliner, har jobbat på The Body Shop och gillar deras produkter och älskar Tangle Teezer.

Alltså, det låter ju lite sjukt och stalker-aktigt att veta så här mycket om nån mer har en följt nåns personliga vloggar och blogg i flera år så lär en sig ju en hel del. Och influeras, tydligen.



Jag älskar alla de här grejerna och kan bara konstatera att #essiebuttoneffect är for real.

måndag 21 juli 2014

Swan-terrupted



En sak jag älskar med det nya området jag bor i och en av de bästa grejerna med flytten är att vi bor så himla nära havet nu. Bokstavligt talat ett stenkast ifrån (om en är jävligt bra på att kasta). Det tar bara nån minut att gå och så är en vid hav och bad och öar och solnedgång och utsikt och allt bra. Den här närheten gör att jag har badat en massa i sommar. Och mer ska det bli. Kvällsdoppen är mitt bästa bad. Ikväll när jag och Daniel och Blixten gick till badplatsen var vi alldeles ensamma. Vi hoppade i och det var inte ens kallt i början och vi badade och simmade. Vi var i ett bra tag men sen kom det en SVANFAMILJ. Och alla vet ju att svanar är farliga och arga djur, så vi flög i princip upp ur vattnet. Och slet på oss kläderna. Och hoppade på cyklarna hem.

Fast de är himla fina, svanar. Att titta på. På håll.