lördag 4 juli 2015

Den där bikinikroppen och alla tankar kring den

I eftermiddags var jag och badade. Med en vän. En person som jag inte är så van att vara så lättklädd tillsammans med. Så lättklädd som en är i bikini. Och det var inte ens jobbigt!! Det är nog första gången nånsin som jag badat med nån annan än Daniel och liksom känt mig helt bekväm. Bekväm med den där bikinikroppen. Ni vet, den där som en får när en tar på sig en bikini.

Jag har alltid varit så jävla rädd, så jävla obekväm av att vara så naken. Alltid har mina tankar varit fokuserade på hur jag ser ut. Hur kroppen ser ut. Är den ful? Tjock? Är den fel? Är den blek och hårig och valkig? Väller den över kanten på bikinitrosorna? Syns ryggfettet? Hur ser ansiktet ut? Håret, som ligger helt slickat längst huvudet och blött? Har sminket runnit? Jag har alltid varit så ockuperad av dessa tankar att jag inte kunnat njuta av att bada med andra. Och jag som älskar att bada.

Men nu har det gått femton år, tio år, fem år till. Och ett år längre än förra sommaren och jag har kommit femton, tio, fem, ett år längre. Blivit femton, tio, fem, ett år bättre på att faktiskt tycka att jag är helt okej. Duglig.

Idag när jag var och badade tänkte jag inte alls på om han tänkte på hur jag såg ut. Förutom att jag tänkte att jag inte tänkte på det. Och jag tänkte på hur jävla fantastiskt det är. Fyrverkerier och serpentiner-fantastiskt! Att ha jobbat bort så mycket av de jobbiga tankarna kring bikinisäsongen. Att istället för skam och självhat kunna känna att den som nånsin skulle tänka (eller säga!) någonting om någon annans kropp är ett jävla AS. Så fantastiskt att kunna lägga skulden där den hör hemma.

Och bara fokusera på att leka i havet som den säl jag är.

fredag 3 juli 2015

Stella Gibson i mitt hjärta!

Jag har blivit fullständigt överförtjust i Stella Gibson (aka Gillian Anderson) i tv-serien The Fall. Gibson är polis som har blivit inkallad till Belfast-polisen för att hjälpa till. Ett mord ska lösas. Den misstänkte mördaren, Spector, går fortfarande lös i staden. Jim Burns är Stellas kollega, alltså även han polis.

Stella är alldeles fantastisk hela tiden, men i den här scenen fick jag typ gåshud. Jim är en Snäll Kille och Stella ba totalt äger honom och säger typ NEJ DU ÄR EN MAN, DU KAN VARA ETT AS, ETT MONSTER OCH DU HAR GÅTT ÖVER GRÄNSEN.

Ta ansvar för dina jävla handlingar, Jim! Och tro inte att du är nån himla snäll liten ängel, så speciell och vänlig. Det är du inte.





















onsdag 1 juli 2015

Dobran gör Norrland - del 1!

Jag och Daniel bestämde oss för att ta lite semester i juni i år och dra till Norrland. Bara för att vi typ aldrig varit där och för att det är kul att åka när det är som ljusast. Vi tänkte att det kunde ju vara superkul att göra en roadtrip när vi för första gången nånsin har bil. Och det var superskoj!

Första stoppet på resan var Uppsala. Knappast Norrland, men på vägen dit. Jag och Daniel for upp dit med vår kära vän Johan, som vi också skulle hänga med och sova hos. Vi var i Gamla Uppsala och tittade och vi picknickade och vi var på bio och vi åt buffé. Och kollade in Johans hus och superhärliga tomt (med en jäkla å!!).






Sen hoppade vi in i bilen tidigt på morgonen och hade siktet ställt mot Örnsköldsvik. Vi passerade Höga Kusten-bron och stannade givetvis för att ta kort, precis som hundra andra turister också gjorde. Regnet vräkte ned nästan hela resan, men när vi pausade var det i alla fall uppehåll. En får vara glad för det lilla.




Vi kom fram till Ö-vik nån gång på eftermiddagen och körde direkt hem till Sverker, vår sovplats för natten. Sverker guidade oss runt i sin hemstad, en guidning som var ganska Foppa-fokuserad. Men lite fokus på natur var det också. Han tog med oss till Skeppsmalen och det var värsta mysiga lilla fiskeläget, med coola klippor och en fyr längst ut. Jag älskar fyrar, så jag var himla pepp!






Vädret var fortfarande inte toppen. Det låg en tät dimma över hela staden. Men vi trotsade blåsten och satt i hamnen och låtsades att det var varmare. Vi åt pizza på en hockeykillerestaurang (killarna valde) och hade det allmänt härligt.



Jättesupertidigt nästa morgon skjutsade vi Sverker till jobbet och vi styrde bilen mot E4an och Umeå. Dit vi, av nån anledning, trodde att det skulle vara jättelångt (allt är väl långt i Norrland?), men det var det inte så vi kom fram typ kvart över åtta på morgonen. Eftersom vi inte fick checka in på hotellet på några timmar, så utforskade vi halva Umeå. Vi promenerade runt och ooh:ade och aah:ade och tyckte allt var tjusigt. Vi gick på museum och reashoppade och gick längst älven och hade det bra. När vi äntligen fick checka in, gjorde vi sen och sen, eftersom detta var typ enda soliga dagen/kvällen, satt vi på en uteservering och drack vin. Det kändes så himla somrigt och härligt.




Jag fick tips via insta att äta på Socialize och sitta på deras uteplats, så det gjorde vi. Det var megagott och fin utsikt. Jag skickade en bild till mamma om hur fint vi hade det och hon svarade att de hade regnväder, så då kändes det ännu bättre! :) :)




Vi drack drinkar på en båt, som alltså låg förtöjd, och sen när vi promenerade tillbaka till hotellet var det enda vi kunde prata om hur ljust det var på kvällen. Fantastiskt!




onsdag 24 juni 2015

3 x vardag

Här kommer tre vardagsbilder från juni månad!

Det är Daniel och Adam som ligger i solstolar och dricker öl, en måndagskväll (älskar juniljuset, förövrigt, att det kan vara så här ljust en kväll!). Den andra bilden är från en morgon när Blixten låg och drog sig (typ som alla morgnar). Blixten älskar att ligga under täcken och gosa. Den sista bilden är på mig, trött och tjurig och mensig. De där första mensdagarna är typ det värsta nånsin och jag tappar exakt all energi och ork och har bara ont och vill sova. Tyvärr funkar inte livet så att en kan sova bort hela dagar så fort en vill :(




söndag 21 juni 2015

Fucking bantningspulver?!

Jag ska titta på en video på YouTube, men det blir reklam innan, och reklamen handlar om nåt fucking BANTNINGSPULVER.


Bantningspulver! Varför finns ens detta??

Jag är så trött på sån här skit! Och det är så svårt att värja sig. Hälsohetsen, träningshetsen, bantningshetsen, smalhetshetsen. Det är överallt. Jag öppnar tidningen och där är nån jäkla reklam om flingor eller nåt som går ut på att en kvinna ställer sig på vågen och ser lycklig ut för att hon gått ned i vikt, jag går på bio och reklamen innan är från Vikväktarna eller nåt liknande och går ut på att folk står på vågar, står med måttband och ser så lyckliga ut för att de gått ned i vikt. De har vunnit säger sig. Att bli översvämmad med denna ständiga hets om bantning är så skadligt.

I YouTube-reklamen om bantningspulver står det att en kommer gå ner ännu mer i vikt med deras konstiga pulver. Jag skulle aldrig stoppa det i min kropp. Och titta vad lyckliga kvinnorna i reklamen ser ut (alltid kvinnor!). De är ju smala och är inte det livets mening?

Nä fy tusan vad trött jag är på sån här skit. Jag vill inte se det, jag vill inte höra om det, men det går inte att undvika.

lördag 13 juni 2015

Årets premiärdopp utfört!

KOLLA VAD JAG GJORDE IGÅR!



 Det var så sjukt härligt! Och snacka om att jag fick sommarkänsla. Jag älskar att bada i havet på sommaren och detta ska bli min bästa badsommar nånsin. Jag ska aldrig hänga i vassen. Jag ska klä på min kropp en bikini och svassa runt i min beach body. Det kommer bli fantastiskt!

fredag 12 juni 2015

Jag ser villor pyntade med björkris och svenska flaggor och ballonger och skyltar

Det är skolavslutningskväll i staden och jag går runt, utan att fira någon, utan att titta på studenter, och tänker på att det var tio år sedan jag själv tog studenten. 10 år och exakt samma. Och en helt annan person. Samtidigt. Ibland är det jobbigt att ens tänka tillbaka för det finns så lite av mig i den där blonda tjejen på mina studentbilder.

Jag går runt i den varma sommarkvällen med hunden och undrar om det är lättare för tonåringar nu? För studenter? Eller svårare? Eller exakt samma? Jag går runt i sommarkvällen och tänker på hur töntigt helande det är att gå runt i en sommarkväll. Med solnedgången framför ögonen och musik i hörlurarna. Jag tänker att för tio år sedan var det svårare att få tag i musik att lyssna på i hörlurar. Och för tio år sedan visste jag inte riktigt hur bra jag mår av att ta långa promenader.

Jag ser villor pyntade med björkris och svenska flaggor och ballonger och skyltar och tänker på de studenterna som bor där. På hur deras natt kanske kommer vara. Kanske vild och galen. Kanske fylld av fylla och bråk. Kanske ensam utan klasskamrater men med föräldrar. Kanske för att alla klasskamrater är rövar som den aldrig mer vill träffa. Eller för att alla klasskamrater är jävla mobbare.

Jag tänker på hur min dag var för tio år sedan och hur min dag var idag. Hur ett helt liv får plats på tio år. Och hur får de kan gå.

Jag har tittat på Orange is the New Black och lyssnar på Martha Wainwright och önskar att jag hört den här sången för tio år sedan.


I will not pretend, I will not put on a smile

I will not say I'm all right for you