Jag är så himla trött på jämförelse mellan barn. Och mellan förlossningar (men mer om just det en annan gång). Ibland känns det som om jag svämmar över i "mitt barn väger så här mycket" och "mitt barn är så här lång". Alla är så himla snabba att berätta när deras unge kan le, eller sitta eller stå eller gå eller äter vanlig mat eller helammas, osv i all oändlighet. Är det inte så jävulskt tröttsamt? Och som om det är nåt en kan påverka? Oftast är det ju inte alls det. Eller så har en varit tvungen att göra på ett eller annat sätt. Eller så gjorde en ett val. Till exempel vad gäller amning och flaskmatning. Vissa nästan skryter om hur de helammar och det barnet har minsann aldrig nånsin haft något annat i sin mun förutom bröstmjölk. Och det väger redan 10 kg. Eller nåt. Som om det barnet eller de föräldrarna skulle vara bättre än någon annan förälder? Som kanske delammar eller ger ersättning eller ger barnet gröt varje morgon (kanske till och med farlig industrigröt!) eller vad vet jag. Så fruktansvärt mycket jämförelser som egentligen bara går ut på att trycka ned någon annan. Mena att en själv är lite bättre. Men är vi alla inte egentligen bättre än så? Är det inte så himla mycket mer givande om vi skulle stötta varandra lite mer? Hjälpa till? Bygga upp varandra. Vad fint det vore.
Jag förstår att det är intressant att prata om sina bebisar (jag tycker också det är SVININTRESSANT) men detta eviga jämförande, alltså. Som om nåt är bättre än det andra. Jag är gärna utan det.
1 kommentar:
Håller med! Oerhört tröttsamt. Varför heter det ens ersättning? Bara namnet har en negativ klang. Ersättning för det "enda rätta" typ. Tack för härlig blogg och härligt Instagramkonto! Är föräldraledig i Nyköping om du blir uttråkad å vill playdejta nån gång.
Skicka en kommentar