onsdag 3 augusti 2016

Lättare sagt än gjort (det här med att byta namn)

När jag och Daniel gifte oss för fyra år sen så fick vi hem sådana där papper om att byta efternamn (som alla får per automatik om en ska gifta sig). Ingen av oss ville ha den andras namn pga vi båda har supervanliga son-efternamn. Så det kändes jättetrist att byta till något sådant. Dubbelnamn var inget vi ville ha heller. Plus att jag definitivt inte ville byta till hans för det kändes patriarkalt och konstigt och fel.Vi funderade lite kort på att hitta på nåt egen, nytt namn, men det blir ofta ganska krystade efternamn, de där hittepå-namnen. Så vi sket i't. Och fortsatte heta våra gamla namn.

Det har skavt lite i oss under åren. Det finns något väldigt mysigt i att ha samma namn. det blir liksom så himla familjärt då. Att kunna ha en skylt på ytterdörren, till exempel, med vårat gemensamma namn.

Och sen när Folke föddes så var ju han tvungen att ha ett efternamn. Och vi ba VAD SKA BARNET HETA?! Jag skulle absolut vägrat att han endast skulle ha Daniels efternamn. Det fanns inte en chans. (Inte för att Daniel ville det heller) Och mitt efternamn är svintrist. Och vi ville ju ändå liksom ha samma.

Så vi kom på den briljanta idén att bägge skulle byta. Alltså, både jag och Daniel. Till min mammas släkts efternamn. Så det namnet fick Folke från början. Ett tag hette vi alla tre olika. Sen så snabbt som möjligt bytte jag och Daniel. Eftersom det var mitt släktnamn, så gick det jättefort för mig att byta. Jippi! Ett helt nytt namn! Med byte av id-kort och Ica-kort och precis alla andra kort nånsin. Så spännande! Nu skulle vi alla heta samma. Värsta lilla familjen.

Sen fick Daniel tillbaka papperna. Med ett Nej. Haha, han blev alltså nekad. Fick liksom inte byta.

Så nu heter jag och Folke samma. Och Daniel sitt gamla. Asså, jag dör, så himla fail. Hur krångligt ska det vara att få heta samma himla efternamn?

Men vi ger oss icke. Vi försöker med kryphål och nya vägar. Annars får vi väl skilja oss och så får Daniel ta mitt (nya) namn vid ett omgiftermål :) :) :)      

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det här kanske är irrelevant i ert fall men skriver ifall det inte är det: när vi bytte till samma (min mammas frökennamn (alltså det måste finnas något annat ord men är för trött för att komma på det)så var jag tvungen att byta först för att min kille sen kunde ta det i samband med att vi gifte oss. För att han hade inte samband med namnet om inte jag hette det. Det här kollade vi såklart upp försent så det var några svettiga dagar före bröllopet i väntan på posten. PS Tack för att jag får läsa din blogg! /ida

Kajsa sa...

Ida: men precis, det var så vi gjorde! Jag bytte först och sen han. Sorry om det var otydligt i texten. Men det gäller tydligen inte om en redan är gift, enligt nån namnlag...