Maybe I'm always speaking in questions because I'm so used to being cut off

Jag är en sån där som tycker det är obekvämt att prata inför folk. En sån där som kan låta himla osäker, fast jag egentligen är säker innerst inne. En sån där som liksom hedgar och ställer frågor, istället för att vara RAK och TYDLIG. Och vet ni, det är banne mig inget fel med det.

Det är liksom så jag typ alltid har pratat. Så jag har lärt mig att prata. Jag är så himla trött på alla töntiga killar som menar att en bara måste prata med mer *styrka* och *tydlighet* för att höras. För att vara värd att lyssna på. Eller så skulle ju ni kunna lära er att lyssna lite mer? Lite bättre, liksom. Försöka bry er om nåt annat än er själva och andra karlars tankar och åsikter.

Titta på Melissa Lozada-Olivas "Like Totally Whatever". Den är döbra och hugger ned alla karlars lama argument.