Den första filmen såg jag på tåget på väg ner till Malmö, för någon vecka sen. Det var Känn ingen sorg, och det är en film som jag velat se hur länge som helst. Jag hade inga direkta förväntningar, men jag trodde att jag nog skulle gilla den pga älskar Håkan. Och gilla, det gjorde jag! Jag och Daniel kollade på den direkt igen, samma kväll, när vi var på hotellrummet. Och sen dess har vi sett den ytterligare en gång. Så ja, jag gillade den! Helt klart. Men jag är inte förvånad, den är ju som gjord för att gilla. Göteborg och musik och Håkan och kärlek och fest och öl och vänner och död. Filmen är baserad på Håkans låtar och karaktärer ur dom är med i filmen, som Eva och Lena och Johnny. Huvudpersonen heter Pål och allt han vill är att hålla på med musik, men han lider av enorm scenskräck.
På söndagskvällen i Malmö ville jag gå på bio. Och eftersom jag är ett kvällstrött litet barn så ville jag gå på 18-visningen. Dock fanns det inget alls jag direkt ville se då, så Daniel bestämde att vi skulle se Dawn of the Planet of the Apes. Och den var toppen! Apor är ju superballa och dessa apor kunde kunde prata och hantera vapen och grejer. Gorillor och schimpanser har jag alltid tyckt är lite läskiga djur pga smarta och starka och stora och jag har ju inte släppt den åsikten efter filmen, om en säger så. Aporna RIDER PÅ HÄSTAR! Bara det! I filmen har de bildat sen eget litet community i skogen och tror i princip att människorna är borta för alltid, men så kommer en himla människa in i deras skog och stör och så blir det krig. Såklart. Typiskt människor att störa aporna när de gör sin egen grej. Vad jag förstår så är den här filmen uppföljare till den senaste Apornas planet-filmen. Den här filmen hade jag noll och inga förväntningar på, men blev glatt överraskad.
Den sista filmen jag såg var Divergent! Den här var jag galet peppad på. Jag ville dock läsa klart första boken innan jag såg filmen, för annars skulle det ju vara lite meningslöst att läsa klart boken efter. Jag hade kanske halva boken kvar när det var dags att åka hem från Malmö. Vi fick vänta ganska länge på stationen innan tåget kom, så jag passade på att hetsläsa klart. De sista hundrafemtio sidorna läste jag på tåget, ÄVEN fast jag satt baklänges och i vanliga fall skulle spy rakt ut av att läsa i den situationen, men jag bara gjorde det på ren vilja. Och åt en massa Ahlgrens bilar. Och precis när jag slagit ihop boken efter sista sidan, så satte jag på filmen. Och den var jättebra! Jag gillar att se filmer baserade på böcker jag gillar. Filmerna behöver inte ens va bra, de är bra ändå, bara för att de är gjorda efter en bra bok. Kommer ni ihåg dom där böckerna + kassettband, där en skulle vända blad när det plingade till? Att liksom få nåt visuellt till det en hör? Så känner jag lite med filmer baserade på böcker. De är en bild av det jag läst. Som en bok på skärmen. I vart fall så handlar det om Tris Prior som lever i nån form av framtidsvärld och som får reda på att hon är Divergent, alltså inte passar in i nån av de fem factions som en ska välja att leva i. Eller rättare sagt passar hon in i fler än en. Och hon får reda på att det är livsfarligt att vara Divergent, så hon måste dölja det. Och sen är det en massa kärlek och spänning och död och läskigheter. Jag är glad att jag läst boken innan, för som alltid med såna här framtids/sci-fi-grejer så är det så sjukt svårt att hänga med i världen och alla grejer som gäller där, om en inte läst om det innan.
Överlag: tre ganska olika, men bra filmer. Apornas planet var nog sämst av alla de här, men ändå en sevärd film. Alla var det. Se dom nu. På stört!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar