onsdag 7 maj 2014

Good bye, my sweet menskopp friend

Ni vet hur en kan börja gråta av sådär chock och rädsla och förvirring och lättnad och alla känslor på samma gång? Ungefär i den situationen är jag nu. Känner mig alldeles darrig i fingrarna när de flyger över tangenterna. Jag höll bokstavligt talat nyss på att bränna ned mitt kök. Jag kokade torrt i en kastrull. Jag har ingen aning om hur länge den stått på plattan. Länge antagligen. Att döma av hur den såg ut. Samt lukten.

Jag vet att jag är världens mest tankspridda människa. Jag har skrivit om det förut på bloggen, om när jag sätter ägg på kokning på morgonen och glömmer bort dom tills jag hör att det kokar över. Jag har skojat om det och själv fnissat åt hur tokigt det kan bli. Men det kommer till en punkt när det inte är roligt längre. En vuxen människa ska fanimig kunna sätta en kastrull på kokning och ha vett nog att stanna kvar i köket eller kontrollera den efter ett tag.

Kommer ni ihåg min fina menskopp?


Den ser ut såhär nu:


Jag funderade på att inte skriva det här inlägget. Det kändes så himla skämmigt. Att bränna upp en kastrull. Det ska en ju bara inte göra. Och så klart var det med ett "pinsamt" innehåll. Snacka om att alla som är anti-menskopp får vatten på sin kvarn.

Men det är så himla lätt hänt. Att vara lite stressad och tankspridd och glömma bort bara. Gå och sätta sig framför datorn och skriva på ett skolarbete och inte alls minnas att plattan i köket faktiskt står på med någonting i. Men oj, vad jag skäms. Och oj, vad rädd jag blev när jag upptäckte vad som hände och höll på att hända.

Nu ska jag beställa en ny menskopp. En likadan. På grund att att jag älskar den. Det komiska, eller för att inte säga ironiska, i den här situationen var att jag kom på att jag borde sterilisera den för jag satt och scrollade på Instagram och kontot kvinnohat som styrs den här veckan av Mensen  och de lade upp en bild på en menskopp och skrev peppande om menskoppar och det var då jag kom på att koka den. Jag ville ju bara ta hand om min bästa lilla menskompis. Och så slutar det så här. Med ond, bråd död.


2 kommentarer:

Hanna sa...

Skäms inte! Det hände alla, inte minst mej.
Och du har gjort mig ännu mer nyfiken på menskopp, just för enkelheten och miljön.
Heja dej!

Kajsa sa...

Hanna:
Skönt att höra att jag inte alltid är ensam i min dumhet. :) Du borde verkligen prova menskopp, det är det bästa nånsin!!