Först såg vi andra Hobbitfilmen, The Desolation of Smaug. Den var ungefär som ettan, men utan allt build up, så helt okej, ganska bra. Ibland har den här typen av filmen en tendens att bli lite långa och jag blir lite trött och uttråkad, men det gick bra den här gången. Det var spännande och lite läskigt och fint och så där magiskt som den här världen brukar vara. Jag har ju inte läst klart boken än (tydligen kommer det ta en evighet även fast den inte alls är lång...) så jag blev överraskad många gånger. Till exempel att draken kunde prata var en glad överraskning.
Den andra filmen vi såg, direkt efter Hobbit, var Catching Fire, alltså tvåan i Hunger Games-serien. Det var den jag var mest peppad på. För de här böckerna har jag ju läst och jag älskade dom. Jag var himla spänd på att få se hur arenan såg ut och det var nästan exakt som jag tänk mig. Och jag älskar, älskar J. Law.
Bägge filmerna var himla bra men det var ett väldigt antiklimax att se två filmer som bara slutade mitt i liksom, två filmer som båda är den andra filmen i trilogier. Jag fick inget slut på nån av filmerna. Bägge gångerna satt jag i salonger och ba Nurå??!
Nu vill jag se båda en gång till för att riktigt låta de sjunka in. Jag brukar behöva se filmer minst två gånger. Första gången är liksom allt så nytt, andra gången minns jag alltid mer av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar