Berätta om... 2013!

Imorgon är det inte bara första advent utan även första december, vilket innebär att det är dags för årets julkalender!

Jag hänger på Emilys fantastiska Berätta om...-julkalender för tredje året i rad. Så här såg det ut 2011 och 2012.

Här är alla rubrikerna och det första inlägget kommer imorgon.

1. Berätta om din stil.
2. Berätta om vad du har på dig idag.
3. Berätta om vad du önskar dig i julklapp.
4. Berätta om hur du får dina kläder att hålla längre.
5. Berätta om ett klädesplagg som får dig att känna dig stark.
6. Berätta om en person som inspirerar dig.
7. Berätta om en person som betytt mycket för dig.
8. Berätta om ett klädesplagg som du minns från din barndom.
9. Berätta om din stil när du var 15 år.
10. Berätta om någonting som du tycker är alldeles särskilt vackert.
11. Berätta om det fulaste du vet.
12. Berätta om musik som inspirerar dig.
13. Berätta om ett minne från din uppväxt.
14. Berätta om din stil för ett år sedan.
15. Berätta om din favoritmaträtt.
16. Berätta om det bästa köpet i ditt liv.
17. Berätta om hur du skulle vilja se ut om du fick drömma.
18. Berätta om en ikonisk/historisk person som inspirerar dig.
19. Berätta om ett foto som berör dig.
20. Berätta om din student.
21. Berätta om vad ‘mode’ betyder för dig.
22. Berätta om det du tycker är vackrast hos dig själv.
23. Berätta om en gång när du kände dig ensam.
24. Berätta om en gång när du kände dig älskad.

Sista november

Jag kan knappt fatta att det är sista freaking  november idag. Att hösten är slut och att det typ är vinter nu. Och första advent. Snart jul!! Sjukt ju. Att det alltid går så fort. Alla år. Samma sak.

Inget ont om november, men det är ju en ganska sugig månad. Mörk, kallt, blöt, blåsig, allmänt tråkig. Inget särskilt som händer. December, å andra sidan. Där snackar vi en fullpackad månad. Jag förväntar mig att vakna upp till ett vitt snölandskap imorgon. Fem grader kallt, strålande sol, lussekatter och adventsljusstakar överallt. Jingle Bells klinkande nånstans i bakgrunden. Nu blir det kanske inte så, men ändå. December är en magisk månad där allt kan hända.

Det är även hög tid att börja titta på julfilmer. Det finns ett gäng jag vill se varje år för att komma i stämning. De viktigaste är de jag sett hela livet, ända från när jag var liten. De måste jag bara se varje år. Snackset till filmerna bör givetvis vara glögg, pepparkakor och juleskum. Allt för att komma i stämning. December känns alltid som en så himla kort månad, för det är alltid så mycket som ska hinnas med. Och den sista veckan försvinner ju puts väck i julfirande och nyårskalas. Fast liksom på ett bra sätt.

Harlow and Indiana

Jag älskar när jag hittar nya, grymma konton att följa på Instagram. Idag hittade jag ett konto med de mest fantastiska hundarna nånsin. Harlowandsage publicerar bilder på hundarna Harlow (den stora) och Indiana (den lilla, bruna taxen). Alldeles nyligen fick hunden Sage sorgligt nog somna in, så henne är det inga bilder på länge :(.

Alltså, jag dör. Titta vilka fina hundar. Det är sjukt värt att klicka in på kontot, för det finns videor också. Classic joke Monday är bisarrt roligt. Hundarna får höra olika skämt och Harlow är lika chockad åt poängen varje gång. De är även väldigt förtjusta i Meryl Streep.

Det enda jag tänker när jag ser detta är: jaha, nu måste jag skaffa mig en Weimaraner som kan vara bästis med Blixten.

Indiana är så liten och Harlow är så stor! Sjukt gulligt!!

Alla bilder kommer ifrån harlowandsage.

Ben Wyatt i mitt hjärta

Hur glad blev en inte när favoriten Ben Wyatt bar en Letters to Cleo-tröja i senaste avsnittet av Parks and Recreation?! Dog lite när jag såg det. Jag älskar Ben (och Leslie!) överlag, men givetvis blir allt bättre när han gillar grym 90-talsmusik.

Men sen kom jag på att det är ju inte första gången han bar den tröjan. Det gjorde han i säsong 4 också. Det är Bens depp/arbetslös/hitta-nya-roliga-intressen-som-claymation-och-spelmakeri-tröja. Älskar tanken på att dra fram samma gamla tröja när en går igenom vissa perioder i livet.

Jag fullkomligt älskade Letters to Cleo där precis i slutet av 90-talet när jag sett 10 Things I Hate About You en sisådär 10 gånger. De är nämligen med på soundtracket till den filmen och jag köpte både det och Aurora Gory Alice på direkten. Och lyssnade sönder dom. 

Jag har inte tänkt på Letter to Cleo på länge men nu när jag lyssnat på dom igen så bekräftas mina gamla känslor om att det är himla bra musik. Och håller fortfarande! 

Det finns många andra i världen som är förtjusta i Ben i Letters to Cleo-tischa. Faktum är att det finns en Tumblr tillägnad detta: Ben Wyatt in Letters to Cleo Shirts.

I've never seen a diamond in the flesh

Den här veckan har jag haft på mig två grymmesnygga halsband. Ett politiskt och ett nördigt. Typ en bra blandning, om jag får säga det själv.

Det första är ett bokstavshalsband som jag pysslat ihop så det står "Feminist". Kort och koncist. Helt klart bra budskap. Jag matchade det med rosa läppar.

Det andra halsbandet fick jag av Daniel och alla som gillar Harry Potter vet ju vad det är för en symbol. Det är Deathly Hallows, så klart! Givetvis älskar jag det. 

Dag 22 - Berätta om din sommar

Min sommar var bra. Så minns jag den. Sjukt jäkla bra! Den var rolig och lång och varm. Jag jobbade, grillade, badade, solade, var i Malmö, var på Öland, åkte på kryssning med massa folk, var ledig och hade det allmänt bra. Det var en sjukt somrig sommar och jag och Daniel har nog aldrig utnyttjat det faktum att vi bor vid havet så mycket som vi gjorde den här sommaren.

Vi firade midsommar med ett helt gäng bra människor (och hundar!). Det var en av de roligaste, mest välplanerade och längsta midsomrarna nånsin.

Vi badade och hängde vid havet sjukt mycket. Typ hela tiden, varje dag. Vi åkte ut på sjön tillsammans med Adam och Hallberg och grillade korv. Överlag har jag grillat väldigt mycket den här sommaren, många gånger ute i naturen. Älskar't.

Jag kvällsbadade många gånger också. Både jag och Daniel själva och med kompisar. Och Blixten, såklart! Han älskar att bada. En kväll hade en svan tagit bästa badplatsen, och svanar är läskiga, det vet alla, så vi var alla lite rädda.

Jag var på dop i somras. Och var snygg i håret.

Vi hängde mycket med vänner, så fort de var i stan. Sverker kom hela vägen från Malmö. Jippi!

Vi hängde i alla naturområden och nyttjade grillplatser och badplatser. 

Davids mamma hade köpt en kolonistuga så vi hängde där och både hade grillkvällar och kräftskiva. Det bästa var att David kunde sova och bo där, så då var han lite närmare oss, istället för att vara i en annan stad.

Jag var på Öland i somras också. Det brukar vi alltid försöka vara. Den här gången tittade vi på raukar och besökte Solliden. 

Och gick upp i en fyr! Och såg örnar!

Jag och Daniel var i vårt bästa Malmö. Vi bodde hos Sverker i Västra Hamnen, drack vindrinkar och badade varje morgon och varje kväll. 

 

Sommaren 2013 var helt klart en fantastisk sommar. Typ bästa nånsin!!

Dag 21 - En bild på något som gör mig lycklig

Den här lilla liraren:

Fortfarande kär i skjortkragar

Idag har jag varit ute på långpromenad i det iskalla vädret. Stickad tröja var givet. Den här marinblå tröjan är superskön och inte alls stickig som vissa stickade kan vara. Jag älskar stickade tröjor. De är typ det bästa plagget. Jag avskyr att frysa och höstvintern är ju typisk frysperiod. För första gången har jag i år även köpt en rejäl vinterjacka som klarar kalla minustemperaturer. Det kommer bli skönt att vara varm och gosig en hel vinter. 
 

När ens värld håller på att gå under och en dansar lite till Nick Cave

Den här scenen från Deatly Hallows Part 1 får mig att bryta ihop varje gång. Älskar den.


Jag kommer ihåg när jag såg den första gången på bio och bara total gråtfest. Harry och Hermione är så himla fina ihop i allt det sorgliga.  

Dag 20 - Min favoritbok

Jag har skrivit om min favoritbok och min favoritförfattare många gånger förut. Bland annat här, här, här och jag har skrivit om andra böcker samma författare, till exempel här.

Min bästa bok är The Hotel New Hampshire, av John Irving. Jag fullkomligt älskar John Irving och har läst de flesta av hans böcker många, många gånger. Men jag har medvetet valt att inte läsa några av hans böcker, för att behålla de så länge som möjligt. Jag har flera kopior av The Hotel New Hampshire, både på svenska och engelska, den här fräcka med en motorcykel på, till exempel.

Varför är den här boken min bästa då? Det är ju otroligt svårt att förklara. Jag har läst den väldigt många gånger. När första gången var minns jag inte, men det borde varit någon gång i mina tidiga tonår. Just den boken jag läste i mina tonår tillhör egentligen min fader, men har bott hos mig i 10 år och har ett superfult orange omslag och den är alldeles trasig och tejpad i ryggen.

The Hotel New Hampshire innehåller alla teman som Irvings böcker brukar innehålla (det vill säga New England, prostituerade, brottning, Wien, björnar, dödlig olycka, icke närvarande förälder, filmskapande/manusskrivande, författare och normbrytande sex). Det är en sorglig bok, som samtidigt är väldigt vacker och hoppfull. Och lite konstig. Eller lite konstig, den är himla konstig, som de flesta av hans böcker är. Den innehåller bland annat en lång scen av ett incestuöst samlag mellan en bror och en syster.

Jag vill egentligen inte berätta för mycket om Hotell New Hampshire, helst vill jag att alla ska läsa och älska den precis lika mycket som jag gör.

Den här boken är en av anledningarna till att jag någon gång i mitt liv vill åka till Wien. Gärna så snart som möjligt. Jag gillar den så mycket att planerar att tatuera in ett citat från den på min kropp.

För ett år sen

I november 2012 var jag pirrig, nervös och stressad första halvan pga vigseln och sedan nygiftslycklig andra halvan. Det var en bra månad. Jag hade fortfarande heltidsjobbet kvar och det var kallt och vintrigt ute.

I min webkamera såg jag ut såhär:

Andra november 2012

Tredje november 2012

 Sjätte november 2012

 Nionde november 2012

 Fjortonde november 2012

 Tjugoåttonde november 2012

Ganska mycket av en snyggperiod, måste jag ändå säga. Huden var fräsch och fri från finnar, håret var tämjt och luggen lagom lång och rak. Tack för det, ändå. Att månaden jag gifte mig i och därmed var med på hundratals fotografier som sparas för all framtid var en snyggmånad. Ibland har en tur ändå.

Men 2011 då? Hur såg den novembern för två år sedan ut?

Ja, det var inte en snyggperiod, kan vi ju säga. Vilket sammanfattas ganska bra med den här bilden:

Håret, alltså. My lord. Men det var efter en jobbig period av att färga tillbaka till blont från rött. Det är en lång och svår process. Men här var jag nybliven valpmatte, så jag brydde mig inte så mycket.

Of course it is happening inside your head, Harry, but why on earth should that mean it is not real?

Som bekant är det ju november. Och vad passar bättre i mörka november än att titta igenom alla Harry Potter-filmerna? Svar: inget. Så det är vad jag och Daniel roat oss med på kvällarna.

Sen hittade jag den här sorgliga listan:

Can you get through these Harry Potter facts without tearing up?

Vet inte varför jag utsätter mig för sånt här, men det kan ju vara ganska gött att gråta ibland. Daniel ville inte läsa pga grät sig igenom hela Order of the Phoenix häromkvällen. Det finns en gräns för hur mycket en orkar.

Nummer fem på listan tar fan priset:

:( :( :( :(

Förrförra lördagen

Förrförra lördagen hade jag och Daniel ett gäng karlar hemma hos oss på middag. De kom tidig eftermiddag och stannade till sen natt. Det var helt klart en fantastisk lördag. Låt oss sammanfatta den i nio bilder:

Gästerna fick vara med och förbereda, diska, skala, hacka osv. Precis som det ska vara. Vi åt gås och den tog ganska lång tid i ugnen. Björn passade riktigt bra i mitt förkläde.

Det var världens regnväder exakt hela dagen och det var mörkt, så mörkt. Vi tände jordgloben och gjorde det bästa av läget. Drack glögg, till exempel.

Jag pratade och gestikulerade med händerna. Mycket gester är det enda sättet att prata.

Sen ramlade vi in på gamla bilder och tittade igenom nästan hela min externa hårddisk med bilder från 00-talet. Vi har alla känt varandra ganska länge och jag har en hel del bilder sparade. David passade bra på tv-skärmen.

Sen, fem snabba timmar senare, eller nåt, var middagen färdig. Adam åt middag på annat håll men kom tillbaka till oss senare igen. David provade brysselkål för första gången. Han gillade det.

Och sen kom Adam tillbaka, ja! Då var det dags för öl-lekar. Ingen vann, men David förlorade.

David och Björn skålade i vin i köket. 

 

Det var en fantastiskt rolig lördag och resten av bilderna är inte bloggbara. 

När många av ens vänner bor på annan ort så blir såna här helger när vi träffas liksom extra speciella.

Dag 19 - Smeknamn jag har, och varför jag har dom

Jag har inte så många smeknamn. Jag har aldrig haft det. De jag har är nästan alla bara olika varianter på mitt namn.

Min pappa kallar mig för mina initialer, KP. Det har han gjort hur länge som helst. Och det är bara han som gör, ingen annan. Jag kallas även för Kajjan. Främst av min kompis Jessica och min lillebror Gustav. De två smeknamnen förklarar sig själv ganska mycket. Varianter på Kajsa, helt enkelt.

Kobran föddes på Peace and Love-festivalen 2009. Jag var där med ett gäng kompisar och vi var funktionärer. Vi bodde på funktionärscampingen och trivdes, som de gamlingar vi är, för att det var lugnt och tyst. Jag kan inte påstå att jag minns exakt hur det smeknamnet kom till, både för att det var en del öl inblandat och för att jag vid stunden inte visste att det var något att lägga på minnet, men jag tror att det var Hallberg som kom på det och jag tror att det hade nåt att göra med att jag påstås ha en ganska kort stubin. Ett hett temperament, så att säga. Och att jag hugger som en orm när jag blir upprörd. Som en kobra. Plus att Kajsa och kobra börjar både på K så det passade bra och liksom fastnade.

Smeknamnet Kobran har även ett spinoff-smeknamn: Klådan. Det föddes på samma festival och det var väl mer Persson och Daniel som hittade på det. Detta smeknamn är mer åt det skojfriska hållet, så att säga. De var väldigt nöjda med sig själva när de kom på det. Smeknamnet har till och med en tillhörande handgest. Det är hardcore.

Några av livets stora frågor

- Varför är det så svårt att göra saker en måste göra, så som plugga eller ringa det där samtalet eller skicka den där ansökan?
- Varför är det så lätt att skjuta upp viktiga saker, men så viktigt att se senaste avsnittet av Grey's Anatomy på direkten?
-  Hur överlever en november utan att se så förbaskat blek ut? Går det ens?

- När är det egentligen säsong för stickade tröjor, nu på hösten och sen vintern är en ju bara inne och där är det ju varmt?

- Varför gör det inte att böja näsan uppåt, utan att använda fingret? Det hade varit ett fantastiskt bra partytrick.