Dag 03 - Det här får mig att gråta

Det är mycket som får mig att gråta, såklart. Men nåt som har fått mig att gråta år ut och år in är Grey's Anatomy. Herre min påve, så många gånger jag suttit och bölat till det programmet. Gråtit så mycket att jag tappat andan och fått röda, röda ögon. Suttit framför tv:n eller datorn med mascara rinnande ner för kinderna. Varit tvungen att pausa för att inte missa något på grund av gråtattack. Men det är ju så förbannat sorgligt. Hela tiden. Karaktärer dör och skadas på löpande band. Och som jag älskar det.

Jag menar, kolla bara:

Denny dog, Izzie blev förkrossad och Alex var snäll.

Bästa Bailey gjorde allt för att rädda Charles.

Teddys stora kärlek Henry dog. Cristina opererade på honom utan att veta att det var han. Teddy säger hej då till honom när han ligger under ett lakan på en brits. 

Och Lexie dog. Och Mark. Och George. 

Och musikalavsnittet. Åh, musikalavsnittet! Här var Callie mycket nära att dö. Och lilla Sofia.

Ni fattar ju. Serien är en äkta tearjerker. I första avsnittet i den senaste säsongen, den som går nu alltså, var det någon som dog. Och någon som skadades. Det är aldrig någon som går säker i Grey's Anatomy.