En av de bästa grejerna med stora idrottsevenemang är att jag får höra en massa nya, underbara namn. Jag älskar idrottare med härliga och/eller speciella namn.
Jag var hemma hos min pappa idag och han ville titta på friidrotts-VM. Eftersom jag är en god dotter protesterade jag inte. Och det var då jag fick höra det. Ett alldeles underbart namn. Det tillhörde en kvinna som sprang fort. Superfort faktiskt. Hon hette Shelly-Ann Fraser-Pryce. Shelly-Ann. Fraser-Pryce. Två bindestreck. TVÅ! Hur fantastiskt är inte det? Det ligger liksom så bra i munnen. Fraser-Pryce. Ett sånt fräsigt namn skulle en ha. Istället för intetsägande "Persson". Ganska meningslöst ju. Men Fraser-Pryce. Det är grejer det. Och dubbelnamn till förnamn. Älskar't.
Jag tror dubbelnamn kommer slå stort snart.
Överlag har idrottare en tendens att ha fantastiska namn. Sådana namn jag kommer ihåg utan att komma ihåg människan eller prestationen. Som Liv Grete Poirée. Eller Aino-Kaisa Saarinen. Sånt minns jag i åratal. Men viktiga grejer, de försvinner direkt. Det finns så mycket onödigt i min hjärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar