Aldrig mera fuldag!

Jag har funderat ett tag på det här med "fuldagar" och hur jag ska komma runt det extremt irriterande problemet. Det finns en praktiskt lösning till problemet och så finns det en bättre lösning.

Det händer ibland att jag vaknar och tittar mig i spegeln och bara känner att herre min påve, idag är jag sjukt ful. Det är inget speciellt som hänt och det kan ske när som helst. När håret vägrar ligga rätt och ansiktet är rödflammigt och grådaskigt på samma gång. Alla kläder är fula och fel. De har fel färg, fel skärning, fel siluett och sitter fel på alla sätt och vis.

Praktisk lösning: 

Jag sa visserligen att det sker lite när som, men ofta är det ju när jag har varit lat och inte bokat tvättid i tvättstugan. Så att tvättkorgen är full och garderoben börjar sina. Och jag blir tvungen att använda alla kläder jag har som är felköp och sånt jag egentligen inte gillar. Ibland slås jag över hur sjukt det är att jag har så mycket kläder som jag inte gillar att använda. Kläder som jag köpt på rea eller second hand eller på nätet. Eller till fullpris i butik. De är de värsta. Då har jag antagligen provat dem, men ändå kommit hem med felköp. Så himla dumt. Jag har stått i provrummet och hållit in magen och stått helt stilla i det där konstiga provrumsljuset och tyckt att kläderna funkar. Och sen när jag ska använda dom i verkliga livet så är de för tajta eller för korta eller sitter åt på helt fel ställe. Eller en färg som verkligen inte är jag. Kläder som jag inte provat innan köp är också korkat att jag har så många. Men jag avskyr att gå in i provrum. Det är tar tid och jag blir varm och svettig. Men det är ju dumt att inte prova, jag vet.

De dagar jag drar på mig såna här felköp, såna där kläder som inte är helt jag. Kläder jag inte känner mig bekväm i. Då känner jag mig alltid så himla ful. Och det påverkar verkligen hela mig. Hela min dag blir sämre av det. Jag går runt och tänker på det och känner mig allmänt nere. Mitt mående ute i världen är alldeles för påverkad av mitt utseende. Dock betyder inte bra utseende alltid smink och perfekta kläder för mig. Jag kan känna mig assnygg i halvsmutsigt hår och urblekta, svarta tajt. Utseende för mig har mest med känsla att göra. En fel skärning eller fel färg nära ansiktet kan få mig helt ur balans. Eller bara nåt litet som att luggen känns lite off eller ansiktet ser lite annorlunda ut, det gör liksom det vissa dagar.

Jag borde inte ha kvar alla felköp, alla kläder jag vantrivs i, i garderoben. Jag borde slänga saker som är trasiga och rensa bort allt annat. Drömmen är ju att ha en garderob där allt matchar och allt är rätt storlek och allt är normala färger som jag känner mig fin i. Det hade varit nåt det. Tänk om jag kunde bli lite bättre på att boka tvättid och hinna tvätta innan garderoben är nere på nån sladdrig topp jag köpte på Gina Tricot för fem år sedan. Som jag egentligen inte gillar, men bär för att den liksom är där. Och sen går jag runt och känner mig ful hela dagen. Så himla dumt. Tänk vad lätt det hade kunnat vara för mig att undvika dom här känslorna, ibland.

Bättre lösning:

Och samtidigt så går jag runt och tänker hela tiden; jag får väl vara ful om jag vill. Alltså, jag borde tillåta mig att vara "ful" vissa dagar, och bara inte tänka på det. Bara skita i't. Vad som är fint och vad som är fult är påhittat av media och samhället och patriarkatet och jag borde bara inte bry mig. Jag borde leva mitt liv och skita i deras jävla ideal. Jag upprepar för mig själv att va gör det om jag är ful idag? Jag ogillar så starkt att jag låter mig påverkas av hur jag ser ut just den dagen. Saker som säkert ingen annan märker, för det är bara små, små förändringar. Jag går ju inte runt och tänker på vad andra har på sig, hur deras ansikte ser ut i detalj den dagen, eller om deras lugg ligger exakt som den ska, så varför skulle de bry sig om mig? Och om nån nu tycker att jag är ful så gör ju det ingenting alls. Och förresten så är "ful" ju en sån jävla hittepå-grej att det inte är sant. Som att det värsta en kan vara är ful. Vad är ens fult? Om det värsta någon kan säga om mig är att jag är ful så måste det ju betyda att jag är en ganska fantastiskt människa.

Cirkulationsorgan

Idag var jag på en föreläsning om sjukdomar i cirkulationsorganen och vad bär jag om halsen om inte ett litet hjärta. Så passande.

I morse blev jag nästan sen till skolan för jag har börjat titta på Pretty Little Liars och var ju tvungen att se klart. Sen ringde Matilda och jag fick skynda iväg med sju minuter av avsnittet kvar. Det retade mig hela dagen att jag inte visste hur det slutade. Skönt att mina prioriteringar är som de ska i alla fall.

Always here

Älskar Adam i det här ögonblicket.

Tanken på två hundar

Förra veckan hade vi min mammas och Görans hund Wille boende här hos oss. Så himla mysigt. Och givetvis blev jag sugen på att ha två hundar. Tänk vad gosigt det skulle vara med en liten lirare till boende hos oss. En liten valp. En liten kompis till Blixten.

Hade vi haft två hundar hade de alltid kunnat leka med varandra. De hade alltid haft sällskap och en kompis nära till hands. Blixten och Wille är så fina när de leker ihop. Eller är ute på promenad och går bredvid varandra. Eller när en av dom kissar på en liten grästuva och sedan kissar den andre på exakt samma tuva. Gulligt! De blir liksom ett litet gäng. De mot världen. Och det känns sunt för en hund att umgås mycket med en annan hund istället för bara människor. Jag tror det finns en trygghet för hunden att ha en till hund där.

Men det är nog mest i tanken jag tycker två hundar är en bra idé. Valpar är ju urmysiga och ungefär hur söta som helst, men i verkligheten är de ett pain in the ass. De betyder mycket jobb. Mycket jobb! En måste gå ut med dom hela tiden och när en bor på tredje våningen blir det mycket springande i trappor. Och dom kissar ändå inne nån gång ibland. De kan inte lämnas ensamma och behöver konstant tillsyn. De tar så himla mycket tid. Jobbigt. Och ska vi resa bort nån gång så är det svårare att hitta hundvakt till två hundar än till en liten Blixt.

Men ändå. I tanken. I den låtsasvärld som finns i mitt huvud där vi bor i ett stort hus nästan på landet. Där vi har en stor tomt med staket runt hela så hundarna kan springa fritt. Där skulle två hundar passa himla bra. Men i verkligheten, i en liten tvåa när vi jobbar och pluggar. Där fungerar det inte lika bra. Tur att jag har min tankevärld där allt fungerar och inga problem finns.

Allt jag gör är intensivt

Jag har så många olika faser för mig hela tiden. En stund gillar jag Candy Crush och knäckebröd väldigt intensivt för att i nästa bara dricka te och hetstitta på en säsong Grey's Anatomy. Sån är jag. Allt går i faser. Nu är jag alldeles nere i Pinterest-träsket. Igen. Ibland tröttnar jag och loggar inte in på jättelänge och sen gör jag det bara, av någon anledning och så är jag fast igen. Det är ju så himla roligt!

Jag kan sitta hur länge som helst och pinna. Det är så tillfredsställande att se en massa fina bilder på kläder och mat och människor och djur och fina frisyrer och vackra hem. Och en alldeles perfekt sysselsättning när jag vill bränna lite tid.

Det är lite konstigt hur en så meningslös syssla kan vara så himla roligt. Fast egentligen är väl de flesta sysselsättningarna meningslösa, så vad spelar det för roll?

Jag älskar att gå in och titta på mina egna boards och njuta av alla tjusiga grejer och den bra känslan som kommer av att se allt i noggranna rader och indelat i kategorier. Det blir ordning och reda av det. Jag gillar ordning och reda. Det är av samma anledning jag gör en miljon listor i min mobil. Listor om alla möjliga och möjliga saker, nödvändiga som totalt onödiga. Det är en skön känsla av tillfredsställelse att göra listor och kategorisera fina grejer.

Det börjar bli ett beroende

Jag tror jag börjar bli beroende av prickar. Det är ju inte heroin direkt, så det är ju inte det värsta en kan vara beroende av, men efter ett tag är det ändå inte riktigt sunt. Jag kan ju inte gå runt i bara prickigt hela tiden.

De här tre prickiga plagget kom jag hem med häromdagen. En grå kjol, en cremefärgad blus och en vinröd tunika. Kjolen var för stor, blusen var lite för genomskinlig för att vara perfekt, men tunikan var helt underbar. Eller tunika och tunika, en lite längre blus är vad det är. Den är alldeles perfekt vinröd och höstig. Den är lite over the top med volanger och prickar och transparenta ärmar. Men samtidigt, alldeles, alldeles underbar. En riktig höstpärla.

Bitches gots to learn

En måndag i svettens och klohandens tecken

Helger är ju det bästa som finns i hela världen, men på nåt sätt gillar jag måndagar också. De betyder nåt nytt, en ny vecka och det är nåt härligt över det.

Idag fick kjol och prickig blus bli klädvalet. Och alldeles för varma strumpbyxor (det är ju högsommarvärme ute, jag höll på att smälta bort!).

 

I förmiddags skrev jag prov i flera timmar och därav den ledsna, trötta handen. Jag är inte van att skriva långa, långa texter med blyertspenna på papper. Jag fick halvkramp och klohand. 

Top of the Lake

Häromdagen började jag titta på Top of the Lake. Helt ärligt så trodde jag inte att den skulle vara så himla bra, men det kan ju vara kul att se nåt nytt. Men oj, vad jag hade fel. Det var en megabra serie. Eller miniserie, det finns bara sju avsnitt.

Även om en inte gillar historien alls, så är den värd att kolla på för miljöerna är helt sinnessjukt vackra. Jag vill flytta till Nya Zeeland typ nu på direkten efter att ha sett den här serien.  Alltså, bergen, sjön, skogen!!

Det är i vart fall typ ett crime-drama som handlar om en gravid, tolvårig flicka, Tui, som försvinner. Är hon död?  Är hon levande? Är hon kidnappad? Och vem gjorde henne på smällen? Frågorna är många. Mad Men-Peggy är polis och bor i Sydney, men kommer tillbaka till lilla hemstaden för att besöka sin sjuka mamma. Hon blir insatt i fallet med Tui och det är ett rejält garn att nysta i.

Samtidigt är det ett gäng kvinnor med inofficiella ledaren Gj som bor i ett gäng containrar på en plats som kallas Paradise. De blir involverade i typ allt som händer i staden. Tui gör ett besök hos dom innan hon försvinner. 

 
Tuis pappa heter Matt och han är svinsur på containerkvinnorna pga han ville köpa Paradise. Han är visserligen ganska sur i allmänhet och en skurkig typ.

Bergen, dimman, vackert!

Kvinnorna i Paradise har alla trasiga bakgrunder på olika sätt. Anita, till exempel,  har tidigare levt ihop med en schimpans. 

Peggy heter Robin här och är inte helt bekväm med att vara hemma i småstaden. Hon bär på många jobbiga minnen från skoltiden.

Tui har en megagullig liten hund som blir mycket ledsen när hon försvinner. Innan dess var Tui typ den enda som hunden gillade. Det finns massor av scener där hunden är gullig och jag blir svinsugen på att skaffa en sån liten gullis.

Och så är det sex i en skog också! Bara bra grejer. 

Himla bra miniserie. Sista delarna, när Robin börjar förstå hur allt hänger ihop och kommer närmare  lösningen av Tuis försvinnande, är så sjukt himla spännande!

Ett torsdagstips!

Den som är lika intresserad av äldreomsorg som jag är (och alla andra också såklart!) borde titta på Sveriges bästa äldreboende. Det är en dokumentärserie i fyra delar om ett helt vanligt äldreboende i Lycksele som med experthjälp försöker bli Sveriges bästa.

Jag tycker det var superspännande att se och jag längtar redan efter nästa avsnitt. Det finns mycket jag känner igen får de avdelningar jag jobbat på. Både positiva och negativa saker. Jag gillade det Yngve Gustafson sade om att det allra viktigaste är en empatisk och engagerad personal. Så himla sant! Sådan personal är verkligen guld värd. Tyvärr speglas det mycket sällan i lönekuverten.

Serien ligger ute på SvtPlay just nu och finns att hittas här.

Nävsjön!

Idag efter skolan for jag, mormor, morfar och hundarna iväg på en utflykt. Vi har länge pratat om att åka till Nävsjön, vid Nävekvarn, men det har varit svårt att hitta en tid när alla kunde. Men idag var det alltså dags. Jag har aldrig varit där, så jag var peppad. Tyvärr glömde jag baddräkten hemma, sån är jag.

Det var jättemysigt där! Och mycket större än jag trodde.

Hundarna diggade stället. Eftersom jag är lite av en mes/ansvarstagande medborgare så höll jag dem kopplade hela tiden. Det kändes bäst så.

Blixten ville simma. Han har blivit en riktig vattenhund. Det är så himla kul att se hur förtjust han blir av vatten. Jag stod stadigt på mina hobbitfötter och tittade på.

Wille är definitivt ingen badhund, han är närmast rädd för vatten, men han doppade tassarna i vart fall.

Sen grillade vi körv. Som en ska göra på utflykt. 

Så himla mysigt och mycket varmare än jag trodde. Efter korvgrillningen hoppade vi in i bilen och åkte till Nävekvarns hamn och fikade. Jag älskar utflykter som passar både hundarna och människorna. Egentligen älskar jag utflykter över lag.

Dom var bara kids, men gifte sig ändå

Idag är det minsann onsdag och jag har på mig den största tröjan jag äger. Med en knallorange bh under.

 
Vid mina fötter leker hundar konstant. Men nu har Wille tillfälligt flyttat till min syster Matilda över natten. Ganska skönt ändå. Två hundar är en handfull om en inte är van.

Jag har klippt håret! Har jag nämnt det? Jag har kapat det ett par centimeter! Hemma. Alldeles själv. Även fast jag vet att varenda frisör tycker det är galet. Ändå gör jag det. Jag är en sån bara. Jag klipper mig ofta själv. Och färgar. Sån är jag. Jag får infall och vill att det ska ske på en gång. Enda sättet för det att hända är att göra det själv och då gör jag det.

*försöker visa upp min nya, kortare frilla*

Eric Northman och Den allvarsamma leken

Det här inlägget innehåller givetvis, givetvis spoilers. Men jag säger som Mindy Lahiri, om du nu gillar tv-serier så mycket: keep up in a timely fashion!

I senaste avsnittet av True Blood, som också var säsongsavslutning, satt Eric Northman på en bergstopp i Åre och läste Hjalmar Söderberg. Så som tusenåriga vampyrer gör ibland. Den bästa var ju att han gjorde det som one of your french girls, det vill säga wearing only Den allvarsamma leken.

Det är inte ovanligt att se nakna tjejer på tv. Mängden tuttar som passerat i True Blood måste vara tusentals. Men det är fan sällan en får se karlar köra full frontal. Jag blir alltid väldigt glad när en penis syns, just för att det är så himla sällan.

Medan han låg där och njöt släppte fae-förtrollningen och solen blev en fiende igen.  Oh no!

Jag hoppas även att Eric faktiskt dog the true death här. Det skulle vara så underbart att döda en jättepopulär karaktär på ett så himla konstigt och meningslöst sätt. Njuter lite naken i solen med en klassiker och så bara pang bom död. Men jag tror inte att de vågar döda Eric på det sättet. Han kommer säkert bli räddad på nåt sätt i början av nästa säsong. Av sig själv eller av Pam. Men vi fick ju se penis, så det är ju nåt i alla fall. En får vara glad för det lilla (höhö).

Penis!

(Bilderna hittade jag här)

Underkläder i neon

Igår var jag och handlade med min lillebror Gustav. Jag hittade de här färgstarka bh:arna och kände att jag bara var tvungen att ha dem. Den orangea är alldeles neonigt lysorange. Alldeles underbar om du frågar mig.

Var kommer dessa mjuka färgbomber ifrån då? Jo, bästa Netto, såklart! De har bara bra grejer där.