fredag 5 april 2013

Kärlekspar och mina känslor kring dem

När jag tittar på TV-serier så brukar jag bli väldigt förtjust i vissa av karaktärerna. Och alldeles särskilt vissa karaktärers förhållande till andra karaktärer. Just nu tittar jag på Lost (för typ tionde gången. Nä, men kanske tredje) och jag fullkomligt älskar Sawyers och Juliets förhållande. De är så himla fina ihop och så himla meant to be. Juliet är min favoritkaraktär av alla och hon tillsammans med Sawyer är det bästa någonsin. De bli inte ihop på riktigt förrän på 70-talet, då de rest tillbaka i tiden och är med i Dharma Initiative. Där lever de tillsammans i en villa som ett etablerat par.


De är världsa fina ihop och helt klart varandras soul mates. Tyvärr så dör ju Juliet och Sawyer blir förkrossad. Men det är ganska fint att se honom så. Ändå. Det låter visserligen lite sjukt, men så är det. Synd bara att det är på bekostnad av Juliet. Men det är ju inte helt ovanligt att det är så. Att de tar livet av en kvinnlig karaktär, för att visa hur mjuk och känslosam den hårda, tuffa mannen är. Och jag faller för det varje gång.





Min kärlek till Sawyers och Juliets kärlek är förhållandevis ny. Jag kan inte minnas att jag var lika förtjusta i dem den första gången jag såg Lost.
Första gången föll jag handlöst för ett annat par, nämligen Sayid och Shannon. Jag älskar de två ihop. Den hårda, krigsvane, torteraren från Irak och den blonda, rika unga kvinnan från USA. De är så otippade ihop att det bara måste bli bra. Deras kärlekssaga är inte lika lång som Sawyers och Juliets, vilket kanske bara gör den bättre?


Shannon framställs ganska mycket som dum blondin, men i förhållandet med Sayid är hon mycket mer än så. Vilket är lite töntigt, men också fint. De hänger, hjälper varandra, har sex i strandhyddor. Som en gör. Innan ön så var Sayid förälskad i sin kära Nadia, men på ön bondade han tydligen med Shannon. Nadia och Shannon är lite av varandras motsatser. Nadia är en hård rebell i kriget och Shannon är en, inte lika hård, balettdansös. Det är lite förvånande att Sayid och Shannon hittar varandra, men Sayid vill väl ha någon att skydda och Shannon, som kommer från en väldigt skyddad bakgrund med mycket pengar, tar gärna emot och besvarar Sayids känslor.



Tyvärr så slutar Shannons och Sayids förhållande på samma sätt som Juliets och Sawyers, det vill säga att kvinnan dör. Shannon blir skjuten i skogen och dör i Sayids armar.



En kan ju påstå att det finns lite av en röd tråd mellan de här två förhållandena, typ jättemycket romantik och fint och kärlek och sedan blir kvinnan dödad. Och att det är därför jag gillar de så mycket. De är förhållandevis korta och intensiva. Men det låter lite för hemskt, så jag tänker inte göra det.

Ett annat förhållande i Lost som är väldigt fint, men som lätt glöms bort, är Hurleys och Libbys. De är inte lika sexigt snygga som Sawyer, Juliet, Shannon och Sayid och därmed är inte deras förhållande lika hett. Men det var kärleksfullt och flirtigt. Men det tar också slut ganska fort för att, guess what, Libby dör. Hon blir skjuten och hennes liv går inte att rädda.



Ett förhållande som jag däremot avskyr är Kates och Jacks. De borde aldrig nånsin vara tillsammans och jag nästan ryser när jag ser de två kyssa varandra eller leva ihop. Det ser bara fel och jag vill ropa åt dem att sluta. VCarför jag har de här känslorna kring Jack och Kate, det kan jag faktiskt inte alls förklara.

Inga kommentarer: