På ett väldigt bra sätt känns det som att hösten är på ingång. På väg. Kanske för att jag slutat ett sommarvikariat för att gå på ett annat vikariat. Som inte är sommarvikariat. Bara vikariat. Det känns höstigt. Kanske för att alla andras semestrar är slut. Kanske bara för att vi är förbi mitten på augusti.
Mig gör det inget. Jag gillar hösten. Det är min bästa tid. Så har det alltid varit. När hösten närmar sig får jag en stark längtan att gå i skolan. Att börja plugga. Vad som helst. Jag tänker tillbaka på tidigare höstar. I högstadiet. Att cykla till skolan första dagen på nya terminen. Ha på mig en ny jacka. Eller kanske bara en tröja. Ingen jacka alls, för att sommaren är inte riktigt slut än. Värmen finns kvar i luften.
När jag gick i högstadiet hade jag en gul ryggsäck. I princip alla hade ryggsäck. Det var grejen. Det töntigaste som fanns var att komma till skolan med en ryggsäck som var tom. Helt tom. Bara luft i. Så fick det bara inte se ut. Ibland fanns det emellertid ingenting att ha i ryggsäcken. Det var ingen läxor till den dagen och det var inte gymnastik på schemat. Då fyllde vi ryggsäckarna med tröjor och koftor. För att få dem fylliga. Lagom fylliga. Det fanns en jävligt tydlig coolhetsgrad angående tom eller lagom fylld ryggsäck. Egentligen tyckte jag själva idén att fylla ryggsäcken med barlast kändes korkat. Att gå och bära runt på något jag inte behövde. Men givetvis fyllde jag den ändå. Jag ville väl inte vara en tönt, herregud.
Nu längtar jag efter att få cykla till skolan igen. Med en ryggsäck på ryggen. Fylld med nödvändiga grejer. Eller gå dit. Iklädd kjol och bruna läderstövlar. Bruna läderstövlar känns väldigt höst för mig. Kjolen skulle vara rutig.
Jag gillar hösten lika mycket som jag gillar tanken på hösten.
1 kommentar:
Så känner jag också. Fast jag rusade direkt till universitet efter studenten så i september går jag igenom alléen med ny skolväska nedtyngd av böcker och kanske en rutig kjol. Älskar hösten, eller iallafall september.
Skicka en kommentar