Nu på eftermiddagen har jag suttit ute på balkongen och läst In One Person av bästa John Irving. Det är himla fint att ha en balkong, alltså. Nog för att jag hellre skulle ha en tomt med altan och fruktträd, men en balkong är inte fy skam det heller. Nu sitter det en fin blomlåda på balkongen och i ett hörn hänger det en blå lykta i glas. Den här balkongen ska bli min bebis, jag ska verkligen ta hand om den. Balkongen i den förra lägenheten var förskräcklig och varken jag eller Daniel brydde oss om den. Vi bodde där i fyra år och köpte aldrig stolar till balkongen. Så vi satt liksom aldrig där. Så dumt egentligen. Men det tar jag igen nu. Den här balkongen ska bli supermysig och jag ska använda ihjäl den i sommar.
Utsikten är inte jättemycket att hurra för, men solen ligger på exakt hela eftermiddagen och kvällen, det hurrar jag för!
Lilla Blixten var ju med ute på balkongen också, såklart. Han låg på mina ben när jag läste. Han älskar att kunna spana ut. Samt att sola. Precis som sin matte.
1 kommentar:
Å vilken fin vovve!
Skicka en kommentar